Cool Funeral Beer Band fascinerade med originellt tonspråk

Text: Dan Backman Foto: Lars Jönsson

 

Cool Funeral Beer Band, Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm Jazz Festival, 22 oktober 2022

Lars Almqvist – trumpet, Bengt Berger – kogyil, slagverk, Christer Bothén – basklarinett, Robin Cochrane – balaphone, slagverk, Signe Dahlgren – saxar, Marque Gilmore – slagverk, Thomas Gustafsson, – saxar, Peter Janson – bas, Martin Jonsson – slagverk, sound, Sir Thomas Jäderlund – saxar, basklarinett, Göran Klinghagen – gitarr, Jonas Knutsson – saxar, Sten Källman – saxar, Marianne Nlemwo Lindén – vokal, slagverk, Emmanuelle Martin – vokal, Livet Nord – violin, Lise-Lotte Norelius – slagverk, elektronik, Viktor Reuter – bas, Lisen Rylander Löve – saxar, Max Schultz – gitarr, Mattias Ståhl – marimba, xylofoner, Staffan Svensson – trumpet, Henrik Wartel – slagverk

Bitter Funeral Beer Band, eller Bitterbandet som det kom att kallas, uppstod i den då sönderfallande proggens sista år. Det var mot slutet av sjuttiotalet och utgångspunkten var den traditionella begravningsmusik som slagverkaren Bengt ”Beche” Berger studerat på plats i Ghana.

Med musiker hämtade från Archimeds Badkar och en massa andra proggjazziga världsmusikhåll – Don Cherry var en återkommande gäst – var och är det fortfarande musik – ska vi säga jazz? – som bygger på intrikat afrikansk rytmik och ett instrumentarium som blandar afrikanska och västerländska instrument och idiom.

När storbandet, numera under namnet Cool Funeral Beer Band, återuppstått för ett fåtal konserter, som denna på Kulturhuset Stadsteatern, är det med några få undantag helt andra musiker som framför Bergers till vissa delar nyskrivna musik. Ändå känns det som en helt naturlig fortsättning på Bitterbandet. Möjligen med mer emfas på det jazziga.

Det är ett stort band, jag räknar till tjugofyra personer på scenen. Dock inte lika stort som Fire! Orchestra Big Bang, som uppträdde på samma scen tidigare under veckan och som delvis laborerar med liknande upplägg. De var ungefär dubbelt så många (men inte dubbelt så bra).

Då som nu är det en fascinerande och originell musik med en underbar akustisk ljudbild dominerad av slagverk, garnerad med blås och sång. Kollektiv till sin natur men med utrymme för individuella utspel.

När alla är synkade och strävar åt samma håll (det är inte alltid) är det ganska så oemotståndligt. Att det understundom gnisslar lite i det rytmiska maskineriet får man ha överseende med. Beche säger ju att det är en offentlig repetition, den tredje i ordningen.

Det är onekligen ett originellt och kul grepp, men till den färdigrepeterade slutprodukten, en konsert uppdelad i tre på varandra följande tillfällen, finns det anledning till att på alla plan tajta till musiken och dramaturgin i den begravning som ska gestaltas.

För övrigt är det rätt och riktigt att Cool Funeral Beer Band bokats av jazzfestivalen till Hörsalen i Kulturhuset Stadsteatern. Det väcker ljuva minnen av gamla tider – läs sjuttio- och åttiotalet – då glashuset på Sergels Torg utgjorde en vital och viktig scen för musik av denna lite svårkategoriserade sort.

Dan Backman 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(8) { [0]=> int(54209) [1]=> int(54541) [2]=> int(51323) [3]=> int(54329) [4]=> int(54566) [5]=> int(54382) [6]=> int(54639) [7]=> int(50803) }