Dave Holland skapade magi på Fasching

Dave Holland Aziza, Fasching, 12 november 2022

Aziza betyder på swahili älskvärd, mäktig, omtyckt. Och det är väl knappast någon slump att Dave Holland valde detta namn när han bildade sin grupp med saxofonisten Chris Potter, gitarristen Lionel Loueke och trumslagaren Eric Harland för drygt 5 år sedan. Samtliga musiker är väletablerade och starka profiler på den amerikanska jazzscenen. Hollands och Potters samarbete går lång tillbaka i tiden, liksom Hollands samarbete med Harland. Loueke var ny i detta sammanhanget då, men hade tidigare bl.a spelat med Herbie Hancock, Terence Blanchard och Robert Glasper. Denna namnkunniga supergrupp har hittills gett ut en platta, Aziza (Edition, 2016) och det var i huvudsak material ifrån denna som spelades på ett utsålt Fasching.

Mäktigt är ett adjektiv som väl fångar in gruppens spelupplägg, då det är en mycket skiftande och  varierande musikalisk väv som läggs. Kompositionerna, samtliga skrivna av gruppens medlemmar, presenteras sömlöst under första set. Ofta är det Hollands bas som introducerar sedan tar solona vid, långa, omsorgsfulla, utforskande med både lyriska och expressiva inslag. Potter står för flera extensiva tenorsolon, liksom lyriska sopranutflykter. Loueke är en mångsidig gitarrist med Hendrixinfluerade crescendo uppbyggda inpass, rytmisk drivna västafrikanska  high-life inslag och lyriska bluesfärgade tongångar. Det hela kompletteras med den innovative Harland, som fullständigt kontrollerar de polyrytmiska uppläggen, med små medel bryter av eller växlar tempon ofta tillbakalutat och avslappnat.

Några nya kompositioner presenterades bl.a ett intrikat stycke signerat Potter, så förhoppningsvis kanske en ny skiva är på gång. Det var ett tag sedan jag hörde Dave Holland live och det är bara att konstatera att denna mångsidiga musiker inte i något avseende slagit sig till ro, utan med stor emfas fortfarande skapar magi med sitt lyriska basspel!

Ulf Thelander