David Grisman på Yoshi’s i Oakland

Bluegrass på jazzklubb? Ja, varför inte? Mandolinisten David Grisman är på en gång purist och helt öppen för möten och gränsöverskridanden. Purismen gäller de akustiska instrumenten – men musikaliskt kan det mesta ske. Grisman tillhör sedan sjuttiotalet frontfigurerna i moderniseringen av bluegrass, och han har förvandlat genren till något som närmast kan liknas vid konstmusik. Men han kallar ändå sin musik för ”Dawg Music”, därmed angivande en låghet han fortfarande vill vidareföra.

På hans hemsida – www.acousticoasis.com – kan man lyssna, ladda ner och göra fynd. Där finns Grismans möten med Stephane Grapelli, liksom flera gamla inspelningar med Svend Asmussen.  Grisman är helt enkelt en motsvarighet till John Zorn inom improvisationsmusiken: en producent, en ständigt spelande musiker, ständigt i nya konstellationer, en oerhörd utgivning av musik. Ett nav , helt enkelt, och runt det rör sig en hel musikvärld.

Raffinerade arrangemang, virtuost spel – och så tänjer han och hans band på alla gränser. Också på Yoshi’s, med den vanliga kvintetten förstärkt med tjugoårige violinisten Mike Barnet. Låtvalet sträckte sig mellan traditionell bluegrass och ut i ren jazz. En mycket skickligt hanterad tolkning av Sonny Rollins Pent-up House, en annan av Django Reinhardts Minor Swing – till det egna kompositioner som den praafraserande hyllningen till Grateful Dead,  döpt till Grateful Dawg, och den funkiga Slinky, som gav bandet en välbehövlig tyngd.

Musiken, ofta i bluegrassens så vanliga vanvettstempo, hölls på plats genom noga inrepade arrangemang, men solisterna kunde också sträcka ut. En lite udda sättning, där flöjtisten Matt Eakles spel bidrog till att jazzifiera musiken. Grisman själv är en rasande skicklig musiker som faktiskt förmår variera ett så tonalt begränsat instrument som mandolinen. Men det kanske mest radikala spelet stod gitarristen Grant Gordy för: ett liksom geometriskt spel, sparsmakade, arkitektoniskt uppbyggda solon som bara sakta passades ihop med låten de framfördes i.

Det var en fin och lite annorlunda kväll på Yoshi’s jazzklubb, tyckte både jag och en publik som gav bandet stående ovationer.

ULF OLSSON

David Grisman Quintet Plus
Yoshi’s Oakland, 14 maj 2010, första set