Melankoliskt suckande bandoneon, smäktande violiner, hetsig staccatorytm, häftiga tonarts växlingar – den argentiska tangons typiska ingredienser levereras av Quinteto Tangarte och plötsligt lösgör sig ett ungt danspar, svävar ut på golvet i invecklade turer, smäckert, suggestiv estetiskt och med en liten doft av erotik, allt inför en hänförd lyssnarskara.
Fast det här är ju ingen jazz sade diggargrannen på min vänstra sida. Det stämmer kanske, men so what, en sådan här afton är vi mindre strikta i vår renlärighet.
AF borgen i Lund är belägrad igen av jazzband av olika stilarter och storlekar och bakom generalangreppet ligger återigen musikgeneral Louis Mitchell.
Sex scener huserar tio band, och alla smakriktingar får sitt lystmäte: Storbands-, tradjazz-, afrobeat-, solopiano-, bluesvänner men ej bebopfans- den moderna jazzen får stryka på foten, detta är mer ett evenemang för dansanta 40, 50 och 60 talister. Och alla människor springer runt som yra höns i trapporna i Afborgen för att ta reda på What´s going on – det ville även Nisse Landgren ha reda på i aftonens absoluta höjdpunkt. Vi trängs i Café Athen för att se och höra Chapter Two, dvs Landgren och gitarrist Johan Norborg leverera den kända Marvin Gaye-låten, plus ett dussin andra, och denna duo har väl aldrig varit bättre. Mellan trixande trombonelir sjunger Nils med alltmer strävt, vibratolös röst, formulerad i avkortade fraser- naket, vackert, effektfullt.
Men Nils är faktiskt inte den ende trombonekvilibrist denna kväll – uppe i stora salen leder Ulf Johansson Werre sitt Flashback Big band och är själv mest framträdande solist med sitt flyhänta piano, sång och smäktande trombonlir. Flashback får dela gracer med ett annat mindre storband – The Fabulous Boogie Boys från Birmingham sätter full fart på jivesugna danspar och ställer till med en riktig äkta ballroom känsla. Vi trivs, och kastar oss från den ena ytterligheten till den andra- från smidig swing i balsalen ner till källarens tuffa, råa chicagoblues, exekverad av Ralph och hans Big Bang Group – okomplicerat, rakt på sak, vi gungar med och trivs.
Fysiken tillåter inte att man är på två ställen samtidigt, så allt hinns inte med, dock uppträder många band vid flera tillfällen, för att man inte skall missa för mycket – sympatiskt upplagt.
Men mer av jazzens rötter: Sent om aftonen dyker Sofie Hellborg upp med sitt afrikanska the Gang och bjuder på typiska riff över polyrytmiska figurer – suggestivt, men då är vi redan på väg i natten med lätta steg, uppfriskade och fulla av musikaliska intryck.
Per Wikén
Ett bildvep från Jazzpartyt, fotograferat av Lennart Jonson:
Och här finns bilder som både rör sig och låter (kräver QuickTime 7.2)
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här