Djangofestivalen – en flyhänt och sprakande minifestival

Djangofestivalen
Fasching, Stockholm Jazz Festival, 8 oktober 2017.

Fingerfärdige fantomgitarristen Django Reinhardt var ensam i sitt slag. Inte bara i det att han med blott tre fingrar på vänsterhanden spelade skjortan av de flesta fullfingrade utan även i det att han skapade den så kallade romska jazzen tillsammans med violinisten Stéphane Grappelli i Quintette du Hot Club de France i Paris på 1930- och 40-talet. Gitarristen Gustav Lundgren har envetet fört Djangos arv vidare här i Sverige. Det är också han och Svenska Django Reinhardt-sällskapet som står bakom minifestivalen på Fasching med hela tre olika konstellationer och ett efterföljande jam. Lundgren inleder den långa aftonen med sin kvintett Swing Magnifique och visar habilt hur romsk jazz ska låta.

Men det är först med hans handplockade franska kvartett – under det något slitna namnet French Connection – som det händer saker utöver det vanliga. Tillsammans med korsikanska gitarristen Fanou Torracinta och klassiskt skolade violinisten Fiona Monbet slår det, närmast bokstavligen, gnistor om strängarna. Kan den kvinnan traktera en fela! Och jag kan nästan garantera att Fasching aldrig hyst en bättre violinist inom sina fyra väggar. Klockren i tonen och inte en tillstymmelse till skakning i stråkföringen. Så är hon också snart färdigutbildad dirigent. På ståbasen håller Edouard Pennes kompet. Densamme Pennes som sen greppar gitarren i sin egen kvartett. Imponerande. Handryggen torde vara tämligen slak vid det laget. Tillsammans med violinisten Bastien Ribot bildade han RP Quartet vars första platta kom 2010 och har sedan dess transkriberat 1960-talets be- och hardbop till romsk jazztradition. Fiolen tar blåsinstrumentens stämmor och ena gitarren flygelns. Där är Monk och Mingus men allra mest Trane, hela fyra stycken varav Grand Central och Giant Steps funkar riktigt bra i transkriptionen. Fast allra bäst är en härligt drömsk och suggestiv version av Miles klassiker All Blues.

Rikard Rehnbergh