Dynamiskt och energifyllt på Fire! Orcehstra Echoes Fest

FIRE! ORCHESTRA ECHOES FEST

Kollektivet Livet Bar & Scen, Stadsgårdsterminalen, Stockholm, 22 maj, 2023

Horze: Oskar Carls ts, voc, Elias Jungqvist synt, Linus Hillborg elec, Rebecka Rolfart b, Dennis Egberth dr, Tor Sjödén dr.

Backengrillen: Dennis Lyxzén voc, Mats Gustafsson bars, fl, elec, Magnus Flagge elb, David Sandström dr.

Fire! Orchestra: Mats Gustafsson fl, ts, bars, cond, Goran Kaifes tp, Susana Santos Silva tp, Mats Äleklint tb, Heida Karine Johannesdottir tu, Delphine Joussein fl, elec, Anna Högberg as, Mette Rasmussen as, Fredrik Ljungkvist cl, ts, Josefin Runsteen vi, vib, perc, Julien Desprez gi, Alexander Zethson elp, Martin Hederos org, Johan Berthling elb,
Juan Romero perc, Blanche Lafuente dr, elec, David Sandström voc, dr.

På Terrassen: Delphine Joussein, Heida Karine Johannesdottir, Anna Högberg, Mette Rasmussen och Josefin Runsteen.

I den gamla Stadsgårdsterminalen inte långt från Slussen huserar sedan en tid Kollektivet Livet Bar & Scen. En ny och verkligen behövlig scen för musik i ett Stockholm som alltmer krymper när det gäller möjligheter att få höra live-musik!

Anledningen till denna helkväll med totalt tre grupper var att Fire! Orchestra inledde sin Europaturné och dessutom släppte en ny skiva, Echoes (Rune Grammofon, se rec. i JAZZ nr.2, 2023). Det var mitt första besök på stället och på vägen dit kände jag vissa farhågor över att det dels var måndag och en majkväll med sol och värme, skulle det komma folk? Men väl på plats förstod jag att min oro var obefogad. I den del som är bar och servering strömmade folk till och snart började densamma att röra sig mot den smala spiraltrappan upp till terrassen, där många redan bänkat sig i kvällssolen.  Här bjöd en grupp kvinnor ur Fire! Orchestra (Delphine Joussein, Heida Karine Johannesdottir, Anna Högberg, Mette Rasmussen och Josefin Runsteen), på en välkomnande och finstämd uppvärmning, kort och gott!

Väl nere på golvet framför scenen samlades den förväntansfulla publiken på kvällens första band, Horze med medlemmar ur post-punkbandet Viagra Boys: Elias Jungqvist, Linus Hillborg och Tor Sjödén med frontfiguren Oskar Carls samt Rebecka Rolfart och Dennis Egberth. Det hela började först lite trevande men växte snart upp till ett bra groove med Oskar Carls spräckiga saxspel och ett maffigt, svängigt och bitvis noise-igt sound tog form. Stämningen ökade också hos publiken och jag fick en klubb-känsla. Festen hade börjat. Flera bra riff-låtar, dynamiskt, medryckande och en klimax uppnåddes innan gruppen bröt och tackade för sig.

Efter en stunds paus formerar sig Fire! Orchestra på scenen, kvällens huvudattraktion för de flesta skulle jag tro. Nu är det fullt på golvet och stämningen hög hos den åldersblandade publiken. Orkestern, som uppmärksammats stort över världen, är nu inne på sitt 14:e år! Sammansättningen har skiftat genom åren och framför allt bestått av musiker från Skandinavien. Den nya sättningen har ett franskt tillskott. Mats Gustafsson slår igång det hela och kakafoni uppstår. Starkt, kraftfullt och mycket energi. Först lite obalans i ljudbilden, men sedan sätter det sig och det är för övrigt Mikael Werliin som rattar ljudet. Betydelsefullt en sådan här kväll. Gustafsson släpper loss på sin barytonsaxofon och mot det kommer brasset. Teman presenteras och musiken man spelar är den från skivan Echoes. Musiken är komponerad och arrangerad av trion Mats Gustafsson, Johan Berthling och trumslagaren Andreas Werliin, som inte medverkade vid denna konsert. Tema mot riff, träblås och brass och solister bryter sig ur som Mette Rasmussens i ett expressivt altsaxsolo. David Sandström träder fram med en släpande sång och musiken får en annan karaktär men bryts av med kraftiga tutti-stötar till ett bra sväng. Gustafsson ger allt på saxen.

Återigen kakafoni men som denna gång kontrasteras mot stråkar. Urladdningarna för tankarna till ”Big Bang” och jordens tillblivelse och liknelsen känns relevant med tanke på energin i denna orkester men också spänningen på vad som ska komma härnäst?

En lisa för öronen blir den efterföljande tuban som trakteras av Heida Karine Johannesdottir i en fin melodi. En stunds elektronik som följdes av mer sång, suggestivt. Bakifrån hördes de pratiga bargästerna som inte ens hade förstånd att var tysta i musikens svagare partierna, men det är ju fest! Goran Kaifes ges utrymme för ett lysande solo som tydligt talar jazzens språk. Lugnare partier med mindre grupper av instrument bildade öar i det stora musikaliska ”havet”. Slagverkaren Juan Romero framträdde med det traditionella ensträngade slagverksinstrumentet berimbau. Fler solister låter sig höras som den helt outstanding Susana Santos Silva på trumpet liksom saxofonisterna Anna Högberg och Fredrik Ljungkvist. Nya teman kommer till och resan fortsätter. Det händer saker hela tiden och det ryms så mycket i denna musik och den är så bra! Fin gruppdynamik och dom verkar ha kul. Konsertmusik med groove, noise, stegringar till extas, men stundom också en skön klubbfeeling. En helhet.

Som extranummer fick höra Robert Wyatts stillsamma version av At last I am free med sång. Kanske den bästa konsert med Fire! Orchestra jag hört hittills!

Det kunde ha stannat där och kvällen hade varit fulländad. Men kvar på programmet stod Backengrillen från Umeå med den karismatiska sångaren och scenartisten Dennis Lyxzén, mest känd från det tidigare hardcore punkbandet Refused. Denna grupp, där också Mats Gustafsson, Magnus Flagge och David Sandström ingår, skulle kunna sammanfattas i ett enda ord, ENERGI! Mycket kretsar kring Lyxzén som hoppar runt och rör sig på scenen till Gustafsson intensiva barytonsax som stöds av ett drivet komp.

Mycket bra!

Mållös och tillfreds vandrade jag hem i vårnatten…