Elegant kvartettjazz med Matthieu Chazarenc i Kungsbacka

Matthieu Chazarenc & Canto , Restaurang Ester, Kungsbacka 5 april 2025.

Blir glatt överraskad och nästan rörd över att lokalen är fullsatt en lördagseftermiddag, när Musik Hallandia tillsammans med Jazz- och Bluesföreningen i Kungsbacka arrangerar den första konserten av sex med en fransk kvartett, vars musik sannolikt få ur publiken lyssnat in sig på. Undertecknad kände inte heller till dem, utan reste nyfiken hit.  Kvartetten som tidigt i ottan flög från Tyskland efter spelning i Hamburg, leds av trumslagaren och låtskrivaren Matthieu Chazarenc

. Vid sin sida i rytmsektionen har han Christophe Wallame på kontrabas. Melodileverantörerna trakterar likadana instrument som trion Mare Nostrum. Således hörs Sylvain Gontard på flygelhorn (plus chant och perkussivt tillägg) och sittandes med accordeon i famnen Laurent Derache. Margaretha Evmark från lokala jazzföreningen sköter elegant presentationen på franska medan bandledaren i omgångar introducerar sina kompositioner på skaplig engelska, efter att ha klarat av att läsa ett par meningar på svenska. Konstellationen som funnits i närmare sju besöker Sverige för första gången och fokuserar live på senaste albumet Canto III. Efter cirka en trekvart infaller paus. Förvånad över att akustiska konserten hålls i krogmiljö och inte på stadens fina teater, fast det ska påpekas att ljudet var oklanderligt. 

Efter första set görs reflektionen attChazarenc är tämlig diskret, inte utgör självklart centrum. När de tackat för sig får jag anledning att efter tre-fyra solon ändra uppfattning. Batteristen öppnar med vispspel, låter soft och franskt om melodin. Mitt i låten stegras tempot radikalt. Avlöses av ljuv ballad vars innerlighet för tanken till Michel Legrand. Det är överhuvudtaget ofta filmiskt och då genomgående likt ett sentimentalt soundtrack. Jazzig puls kryddas med folkloristiska takter adress Baskien och nära nog klezmer.  Musette-dragspelet färgar, inte sällan genom mycket vackert utdragna toner av vemod. Noterar sköna växlingar emellan en touch av romantik och uppsluppet, samtrimmat musicerande. En äldre man intill sa att han fick styrka av musiken. Tycktes svara på hans behov av glädje i vår dystra tid.  

Bandledarens första mellansnack äger rum när kvartetten elegant framfört vad som i mina öron liknar en hymn för godhet. Som framskymtat kännetecknas fransmännen av sin oförutsägbarhet. Första utförliga solots repetitiva figurer på flygelhorn påminner om skalövningar. I första set uppstår också en fascinerande dialog i rytmsektionen varvid Gontard kompletterar utsökt på sitt instrument. 

Det visar sig att komponerande batterist hämtar repertoaren från samtliga tre album, varav ett par av alstren tillägnats musikaliska vänner. Flera låtar handlar om naturen. I en flödande avdelning med svepande slinga improviseras virtuost över ett pulserande beat. Ett tag blir det sprudlande dragspelsuppvisning i dansant taktart och en het sekvens signerad kvartettens blåsare ger mig Anders Bergcrantz-vibe. 

Vackert porlande estetik byts i omgångar ut mot exalterande dramatik. Äventyrlig dynamik rör sig från det ljuvt subtila till eggande nerv. En av höjdpunkterna är en vals i musette-stil influerad av en film. Associerar  soundet till Trio Con Tromba. I finalen brister man ut i boppigt hårdsväng vars tema påminner om medryckande parti ur Carmen. Extranumret hyllar landets populäraste genre, chanson, i form av hit ur Charles Aznavours katalog, vars trumslagare under dennes sista år var just Matthieu Chazarenc. Är tämligen övertygad om att alla blev begeistrade av denna lika ljuvliga som spännande grupp. Arrangören hade inför turnén lanserat musiken som oförglömlig. Många höll nog med.