Elise Einarsdotter och Olle Steinholtz

Elise Einarsdotter och Olle Steinholtz
Bibliotekets Hörsal, Linköping, 6 mars

Med små medel, ibland nästan bara förnimbara förändringar i dynamiken eller tempot förmedlar pianisten Elise Einarsdotter och basisten Olle Steinholtz sin musik. I inledande ”Bass Haze” från plattan ”Sketches of Roses” (1998) började Olles sjungande kontrabas med vemodiga klanger som doftade spanskt. Den övergick i ”Sphinx Citrella” som i sig övergick i en text av Tomas Tranströmer.

Elise musik har en varm ton som får mig att må bra, men det gäller att inte sjunka för långt tillbaka i favoritfåtöljen. Då kan man missa delikatesserna. I ”Time is the healer” inledde Elise melankoliskt och vemodigt, men musiken ökade snart i kraft och intensitet. Ett tag var det nästan som en väckelsesång! I låten innan, ”Else-Britt´s Blues”, också den från plattan ”Sketches of Roses” fick Olle visa att han även behärskar den ädla konsten ”walking bass”.

Ett par jazzstandard kastade Elise och Olle in i mitten av programmet. Dave Brubecks ”In your own sweet way” fick en traditionell behandling med tryggt gung och Chick Coreas ”Spain” tolkades euforiskt. Extranumret blev ”Flyglåt”, en blues som Elise skrev på väg hem från Shanghai när hon längtade hem.

Jag gillar Elise Einarsdotters sparsmakade harmonik och melodiöst sjungande musik. Ibland tycker jag mig höra både Bill Evans och Keith Jarrett.

Tor-Björn Lyrhed