Meny
Magnus Broo/Mathias Landaeus/Johnny Åman/Cornelia Nilsson
Mejeriet, Lund, 5 oktober 2016.
Diskret äntrar de fyra musikanterna scenen och mjukstartar medelst en modal slinga, i vilken Magnus Broo lägger sig, likt Miles, långt ner i registret. Kompet ger honom en varsam uppbackning och hela inledningen präglas av en ytterst lågmäld stämning.
Men det skall bli andra bullar. Magnus Broo sägs besitta både stor självsäkerhet och mod, men någon speciell djärvhet behövs inte för att framträda inför de välvilliga jazzdiggarna i Lund, den ligger på ett annat plan.
Som trumpetare räds Magnus vare sig fan eller trollen.
Det visar sig med all tydlighet i nästa nummer Blue Moon där Broo släpper alla hämningar vad gäller tonstyrka och frasering. Han blåser på som om var ton vore den sista, klättrar upp i registret med full kraft, vill pressa sitt instrument till det yttersta via vildsinta kaskader, söker toner som egentligen inte finns. Magnus jämförs ofta med en annan vilde, Lester Bowie, men det ekar av både Maynard Ferguson och Dizzy Gillispie i hans utryck. På tal om Dizzy undfägnas vi med numera sällan spelade Night in Tunisia – long time, no hear – och jag fylls av rusiga lyckokänslor, som inte blir färre när en annan klassiker presenteras: Blue Monk i skönt gungande bluestempo, och jag kan se Thelonius småle belåtet i sin himmel. Mathias Landaeus halvligger, som han ofta hemfaller till, över tangenterna när han eldar på som den värste McCoy Tyner, och stort utropstecken för den talangfulla trummisen Cornelia Nilsson som backar upp föredömligt smakfullt och besitter ett genuint sväng.
Dynamiskt och lyhört samspel mellan fyra musikanter fulländar denna afton, som vi kommer att minnas en bra stund framöver.
Text: Per Wikén
Foto: Christer Männikus
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
5 svar
Ta bort det tråkiga gamla tjatet om att trummisen ”spelar som en hel karl”, tack!
Ja detta uttryck har alltid varit dumt och 2016 är det snudd på skandal att en skribent på en tidning som OJ använder det. Tycker han att han själv skriver ”som en hel karl” också?
Det var menat som ett skämt. Förstår nu att det var ett dåligt sådant.
Framför en uppriktig ursäkt till dem som blivit kränkta.
Per Wikén
Instämmer! ”Att spela som en hel karl” är ett otroligt daterat uttryck. Beskriv hellre hur musikerna spelar, inte vad de är för kön.
Uttrycket ”att spela som en hel karl” hör naturligtvis inte hemma i OJ. Det skulle ha redigerats bort före publicering men fick av misstag stå kvar. Det är nu borttaget och vi ber om ursäkt. /Magnus Nygren, redaktör OJ