En funk- och soulfest i expressfart

Cory Henry & The Funk Apostles
Fasching, Stockholm Jazz Festival, 16 oktober 2016.

Festivalens sista kväll avrundades på ett utsålt Fasching med en högt uppskruvad funk- och soulfest signerad Cory Henry och hans stundtals övertaggade Funk Apostles. För det var en högoktanig, energi- och livfylld konsert som mestadels gick i expressfart. Henry, som också ingår i den hypade amerikanska gruppen Snarky Puppy, vet hur man skapar publikrespons och hur man håller trycket upp i drygt två timmar utan paus.

Konserten inleddes med tung, närmast massiv funk i James Browns anda med flera långa instrumentala jam, där Henrys Hammond B3:a och keyboardisten Nicholas Semrad la en massiv botten vilken stundtals närmade sig tungt mixad drum’n’bass. Därefter blev det ett långt sjok av mer soulinfluerad funk bland annat i en utdragen version av Proud Mary där gruppen förstärktes av två dynamiska sångerskor. I det egna materialet blev Henrys gospelinfluenser påtagliga både i texter och i det sliriga hammondspelet. Den tredje avdelningen ägnades uteslutande åt egna kompositioner, där funkens breda referensramar vidgades ytterligare med struttig Metersfunk. Givetvis blir det en del longörer och ofokuserat även på ett högtrycksparty, men det får man ta. För sammanfattningsvis var det en mycket genuin, varm och livsbejakande tillställning som främst vände sig till fötter och känsla men som jag är övertygad långsiktigt ger tillskott till huvudet för andra utmaningar.

Ulf Thelander