En mångfacetterad kväll med Johan Lindström Septett

Johan Lindström Septett
Fasching, Stockholm, 24 april 2018.

Premiärspelning för gitarristen Johan Lindströms nya grupp, en konsert som många med mig sett framemot vilket också ett välfyllt Fasching bekräftade. Förväntningarna på Lindströms septett har varit höga. Dels beroende på den spännande konstellation av musiker han satt samman, dels beroende på kapellmästaren själv som i Tonbruket och i andra projekt visat på ett innovativ och starkt personligt uttryck både som instrumentalist och som kompositör. Den purfärska skivan Music for Empty Halls (Moserobie) stod givetvis i centrum, och det var Lindströms kompositioner ifrån denna som utgjorde kvällens stomme. Live blir det alltid annorlunda och mer av mycket på flera plan, så också här. Lindström är en stämningsmålare, som arbetar med en bred musikalisk palett innehållande både yviga och subtila uttryck. Ibland verkar det löst skissat, nästan rent illustrativt, ibland ger sig Lindström hän och tillsammans med sina medmusiker djupdyker och borrar i teman och musikaliska klichéer. Samma komposition kan växla i tematik, stämningsläge och intensitet samtidigt som den ändå håller ihop. Det bjuds på långsamma, avskalade och eftertänksamma, närmast meditativa upplägg, där Lindströms Hymn (för dom anhöriga) – i vilken han fick förstärkning av sångerskorna Edda Magnason och Sofie Livbrant – representerade ena ytterligheten. På den andra sidan finns exempelvis den kabaréaktiga, surrealistiska Europe Endless Boogie, vilken inramas av den modesta Music för Empty Halls med välmodulerat klarinettspel av Per Texas Johansson. Däremellan är det kraftfullt, stundtals frijazzinfluerade sekvenser, omväxlande med svävande impressionistiska ljudlandskap där Lindströms steelgitarr och Jesper Nordströms keyboards står för inspelen. Den hårt arbetande brassektionen med Johansson, Jonas Kullhammar och inte minst Mats Äleklints blytunga trombon, lever stundtals sitt eget liv och skapar tryck. Konrad Agnas jobbar varierat och dynamiskt precist bakom trummorna, och Torbjörn Zetterberg – som växlar mellan el- och akustisk bas – sorterar och håller linjerna i Lindströms spretiga kompositioner. Det är med andra ord en stor spännvidd som Lindström och hans septett presenterar denna kväll, ett omfång nutida jazz som bådar gott inför framtiden.

Ulf Thelander