Expressivt och hyperdimensionellt med The Comet Is Coming på Moderna Museet

Text: Rikard Rehnbergh Teckning: Martin Ehrling

 

The Comet Is Coming, Fasching in Bloom, Moderna museet, 9 juli 2022

 Kometen kommer (1946, omarbetad 1968) är en av Tove Janssons bästa Muminböcker. Den är spännande och rolig men har likafullt något ödesdigert och allvarsamt över sig. Kometen kan ju stå som metafor för vilken katastrof, kris, krasch som helst. Något liknande kännetecknar den Londonbaserade trion The Comet Is Coming.

Konserten inleds med en ödesmättad, rentav dystopisk syntslinga från en dubbel Roland. Sen brakar det loss: kometen kraschlandar i Modernas trädgård. Ett rymdskepp kommer lastat med noise. Någon börjar headbanga framför scenen; en annan tar skydd bakom en av Picassos skulpturer; en tredje antecknar febrilt i blocket. Musiken är som gjord för utomhusgig; inomhus kan det lätt bli för mycket.

Trion har en punkig attityd, alltså ett (uttalat) fritt förhållande till jazzbegreppet. Frågan är om det överhuvudtaget kan kallas jazz. Det jazzigaste är i så fall tenoristen King Shabakas (Hutchings) spel, vars saxofon dock främst verkar som ett rytm- och inte soloinstrument. Han lägger sonika micken i saxen och blåser fram rytmer, fraser som – liksom batteristen Betamax (Hallett) – ledsagar organisten Danalogues (Leavers) atmo- och stratosfäriska slingor och stundtals improvisatoriska EVA:s (extravehicular activity).

Och där ligger väl trions största svaghet, att syntarna får för mycket plats. Själv hade jag gärna hört King Shabaka improvisera mera i stil med Coltranes ”sheets of sounds”. Å andra sidan är det väl inte direkt meningen med tanke på att trion inkorporerar en uppsjö musikstilar som punk, metall, syntpop, soca, grime, breakbeats, jungle, reggae och Terry Riley. Liksom Courtney Pine en gång på 1990-talet uppdaterade jazzgenren från London gör ju Hutchings (Sons of Kemet, Shabaka and the Ancestors) det på 2020-talet.

Vi befinner oss, enligt Danalogue, på en ”hyperdimensional expansion-beam” och reser genom det vådliga asteroidbältet (inte för nära solen, tack!). Men det gäller att hålla sig kvar där, i omloppsbanan, att inte förlora höjd och hastighet. Det gör The Comet dessvärre. De lyckas inte upprätthålla den storartade första halvan av konserten; de kommer aningen ur kurs. Ändock: förhoppningsvis kommer kometen snart till en scen nära dig.

Rikard Rehnbergh

 

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterat

Annonser