Festival med hög mysfaktor i Smygehuk

Den femtonde jazzfestivalen i Smygehuk hotades i år av både ett OS och av väderleksrapporter för Skåne som kunde få vilken ärrad jazzarrangör som helst att drabbas av smärre panik.

Men, vädergudarna var nådiga och vädret blev riktigt acceptabelt till festivalstarten på lördagseftermiddagen.

OJ:s utsände anlände lagom till festivalens riktiga överraskning, Malins Cookbook, en trio bestående av Malin Ahlberg på hammondorgel, Alf Carlsson på gitarr och Henrik Hols-Hansen på trummor. Dessa tre, skolade i Skurup har uppenbarligen lyssnat på alla orgelhjältars samlade inspelningar och lagt en ungdomlig fräschör till det hela.

Resultatet är en både oemotståndlig och ”cooking” jazzgryta som ingen vän av riktig jazzmusik bör missa. På notställen denna dag bl a: CC rider,The Sermon, On the sunny side of the street. Denna svängfest ägde rum i Garaget.

Parallellt i Magasinet spelade Jazzt 4 fun låtar som Body and soul, Four on six och Ellingtons Do nothing till you hear from me. Sångerska i kvartetten var för mig okända men duktiga Carina Eklund.

En sångerska av annat slag var Anna Pauline som för kvällen lierat sig med Trelleborgs Storband som bjöd på bl a The spy who loved me i eget arrangemang, Big swing face och klassikern I´ll remember Clifford.

I halvlek var det så dags för den grupp som förmodligen drog merparten av festivalpubliken, Sammy Rimington International Band med inte helt okände trombonisten Fredrik John från Lund. Rimington har genom flitigt turnerande i vår del av landet skaffat sig en rejäl skara fans. Inte alldeles oförtjänt för närmare än så här kan man nog inte komma den ursprungliga New Orleansmusiken.

Sammy har ett säkert gäng kring sig och hans genuina klarinettspel minner om både Jimmy Noon och George Lewis. Under Rimingtons tvåsettare hann man med en lång rad av kända och klassiska låtar ur The New Orleans Songbook, Careless love, Panama rag, Buddy Bolden blues och Second line m fl. Jag gillade vad jag hörde, det lät äkta och det nådde ända fram till hjärtat !

Festivalen presenterade ytterliggare ett storband denna kväll, XL Big band under ledning av eminente altsaxen Claus Sörensen och som i hälften av kvällens låtrad frontades av Hayati Kafe, en av de inte alltför många entertainer vårt land förmår visa upp. Hayati sjöng en rad lite uppjazzade låtar, däribland Från himlen till Österlen, Vem kan gå utan trasiga skor och Nu är det gott att leva. Vidare Sweet Georgia Brownn, Old black magic och I´m beginning to see the light m fl. Tack festivalen för att ni tog Hayati till Smyge!

XL Big Band visade i de sånglösa numren att man flåsar Monday Night Big Band i nacken. Watch out, MBB! Att ha en “Local hero” som Kjell-Åke Persson på lönelistan är i detta sammanhang inte alldeles oväsentligt.

Trist var det dock att notera att rätt många ur publiken vid det här laget hade lämnat sina stolar. Uppenbarligen nöjda med att ha fått sin dos Sammy Rimington. Men dom får skylla sig själv när dom missar en så storslagen kombination som XL Big Band och Hayati Kafe.

För ordningens skull skall nämnas samarrangerande bluesföreningen Riffet som denna dag firade 5 år och bjöd på massor a tung blues från scenen i Garaget.

Festivalgeneralen Håkan Fredriksson såg helt nöjd ut då han förutom en lyckad festival också kunde kassera in 60.000 från Sparbanksstiftelsen Öresund att användas i projektet Mer musik med ungdom i Smygehuk.

Smygehukfestivalen har definitivt en mycket hög mysfaktor. En festival med hjärta!

Text & foto: Stig Linderoth