Filip Jers Quartet imponerade stort i Lerum

Text:Mats Hallberg Foto: Christer Åkerlund

Filip Jers Quartet , Dergårdsteatern i Lerum 10 november, 2022

Har ganska ofta haft nöjet att se fryntlige spelmannen Filip Jers på olika scener. Munspelaren är ju något av en festivalfavorit hos arrangörer och publik. Dock inte tidigare sett honom med egna kvartetten, varför det passade som hand i handsken att ta sig till Lerum med pendeln då jag dessutom lyssnat in mig på ännu icke släppta Plays Classical (Prophone/Naxos), tredje skivan ur hans katalog jag recenserat. I dennes genrefria kvartett som funnits i cirka tio år ingår trumslagaren Wille Alin, kontrabasist Vilhelm Bromander (känd från flera spännande konstellationer) och vikarierar på elgitarr under delar av pågående turnén gör Kasper Agnas.

Deras gemensamma ansträngningar resulterade i en alldeles utomordentligt vital spelning inför hängiven publik. Genreupplösningen blomstrade, bottnande i improvisationens förlovade land vilket gjorde åhörare häpet upprymda. Tiden flög fram! Inklusive paus pågår konserten i drygt två timmar, utan att någonsin bli seg. Sin vana trogen presenterar den fenomenale munspelaren materialet underhållande. Vi får reda på vilka tonsättare de tagit sig an, vilka ”hits” som varit mest frestande att omforma.

 Man inleder med en kvadrupel från nämnda sprillans färska album. Blir Purcell, Rossini, Händel samt Saint-Saens. De fabulösa arren som kan få dessa stycken att likna dansant folkmusik eller lyriska jazzpärlor, kommer ofta från Alins respektive Bromanders penna. Att stöpa om toner från barocken, romantiken och impressionismens era och verkställa idéerna utan att det blir konstifikt är en bedrift. Vilken underbar korsbefruktning! Extra guldstjärna utdelas för sprittande svänget i ouvertyren till Vilhelm Tell. Andra lysande liveversioner är exempelvis lättidentifierad framsmygande vals ur Nötknäpparsviten, melankoliskt betagande klangen i Ravels Pavane, Für Elise förvandlad till livaktiga folkmusiktakter och det smånätta plockandet i Till havs.

Trots att musik virtuost framförd centrerad kring munspel kan låta förrädiskt lättsam, uppstår oftast ett beundransvärt djup under konserten. Ett tillstånd uppnått genom strävan att förmedla starka melodier, kvartettens fabulösa interaktion och fängslande solon. Deras sound genomsyras av magnifik dynamik! Därutöver avspeglas vad beträffar förmågan att arrangera storartad kvalitet. Samtliga  ges utrymme att färga musikens skiftningar i intron, features och dialoger. Kasper Agnas kompletterar Jers föredömligt i solistrollen, broderar personligt och inspirerat. Batterist Wille Alins tajming och närvaro gör honom till en mycket hörvärd rytmläggare, för mig en ny upptäckt.

Repertoaren omfattar också ett par låtar hämtade från kvartettens föregående album inriktat på folkmusik i jazztappning. Makalösa melodileverantörer med sin eminenta rytmsektion förmedlar Emigrantvisa på sitt vis och en skånsk slängpolska i g-moll. Den oerhört sorgliga visan som blev folkkär genom Jan Johansson, inleds med hisnande improvisation av munspelsmästaren. Visan som känns igen i temat men i övrigt blivit totalt omdanad, innehåller en raffinerad konversation mellan gitarrist och batterist. I sin prägling av Slängpolska påminner genrefria Filip Jers om bluesiga instrumentkollegor som Peps eller Pugh (Visan om Bo). Synnerligen stimulerande konsert i ypperlig akustik avrundas med Brahms och Bellman, en osannolik kombination som ändå känns logisk.

Mats Hallberg

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(12) { [0]=> int(50803) [1]=> int(54787) [2]=> int(54715) [3]=> int(54707) [4]=> int(54731) [5]=> int(54790) [6]=> int(54735) [7]=> int(51323) [8]=> int(54541) [9]=> int(54566) [10]=> int(54382) [11]=> int(54639) }