Framåtblickande spacejazz med Rymden

Text: Ulf Thelander Foto: Patrik Sandberg

Rymden Fasching, 15 februari 2024

Rymden har kontinuerligt arbetat med att utveckla sitt sound i olika riktningar. Trions senaste skiva Valleys & Mountains (Jazzland) har ett mera stramt och återhållet upplägg med inslag av konstmusikaliska komponenter i jämförelse med deras två tidigare utgåvor Reflections & Odysseys (2019) och Space sailors (2021) utgivna på norska Jazzland.

Merparten av spelningen – denna första konsert av två på Fasching – bestod kompositioner ifrån nya plattan, men det var långt ifrån en replikering av denna. Live vidgas spelplanen betydligt, frihetsgraderna ökar väsentligt och de individuella insatserna och avtrycken blir både påtagligare och djupare. För även bottenplattan är den kollektiva ramen, så består Rymden av tre mycket starka och personligt drivna musiker med egna skarpa profiler. Och det är väl just detta som ger trion unika förutsättningar i det gemensamma skapandet.

Dan Berglunds basspel har en urkraft i sig med både starka expressiva inslag som lyriskt drivna improvisationer. Dessutom tillför hans djupa, kraftfulla stråkspel en extra dynamik. Bugge Wesseltofts akustiska pianospel har såväl  klassiskt harmoniska inslag som mer expressivt fria uttrycksformer och i kombination med en rikhaltig men väldoserad elektrisk arsenal expanderas ljusbilden. Magnus Öströms drivande, klapprande trumspel präglar i hög grad soundet och denna kväll bjöds även på några rejäla solon ifrån denne mångsidige slagverkare.

Och det är väldigt stor skillnad att höra Rymden live då gruppen har möjlighet att röra sig i flera dimensioner parallellt. Kompositionerna får en helt annan komplexitet i konsertsituationen, man då vrider och vände på teman. Stundtals tycks det ”färdigspelat” när nya inspel sker i form av en slagverksmarkering, en basgång eller elektrisk keyboardslinga. Det finns en kreativ oförutsägbarhet i stunden, vilken i sig förutsätter en kollektiv intuition som sammantaget gör Rymdens spacejazz både unik och framåtblickande. Avslutande balladen Ro fungerade just som en välbehövlig återhämtning och reflektion kring den fullmatade spelning vi hört.

Ulf Thelander

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(12) { [0]=> int(54731) [1]=> int(54735) [2]=> int(54707) [3]=> int(54566) [4]=> int(50803) [5]=> int(51323) [6]=> int(54787) [7]=> int(54541) [8]=> int(54382) [9]=> int(54746) [10]=> int(54715) [11]=> int(54639) }