Fredrik Kronkvist Kvartett tolkade Monk med bravur på Mejeriet i Lund

FREDRIK KRONKVIST/JASON MARSALIS QUARTET

Plektrum, Mejeriet Lund, 7 mars 2015

Fredrik Kronkvist as, Jason Marsalis vib, Martin Sjöstedt b, Daniel Fredriksson dr

Precis mitt i releaseturnén för nya plattan Monk vibes och på väg till Montmartre i Köpenhamn mellanlandade Fredrik Kronkvist på Plektrum i Lund för en eftermiddagskonsert.

En konsert som av publiktillströmningen att döma var emotsedd. Monk vibes har varit ute bara en kort tid och hunnit dra på sig en rejäl drös mycket positiva och välförtjänta recensioner.

I turnéupplagan av kvartetten var basisten Reuben Rogers och trumslagaren Gregory Hutchinson ersatta av Martin Sjöstedt och Daniel Fredriksson respektive. Orsaken okänd men en kvalificerad gissning är ekonomin. Skivan Monk vibes spelades in för drygt två år sedan så det är klart att man var nyfiken på hur det skulle låta i dag. Så låt mig säga så här, basisten/pianisten Sjöstedt var inget nerköp och inte heller trumslagaren Fredriksson även om han i dag inte gjorde så mycket väsen av sig. Dessa båda har dessutom vid flera tillfällen tidigare utgjort rytmsektion bakom Kronkvist och är alltså ordentligt samkörda i sammanhanget.

Jason Marsalis har jag inte hört tidigare, med undantag för hans insatser på Kronkvistplattan Scan-Am Quartet från 2010. Hitintills alltså rätt okänd för mig men inte nu längre. Han har den goda smaken att inte försöka låta som de vibrafonister, Jackson m fl, vilka vi vant oss vid att hylla i olika sammanhang.

Vibrafonisten och slagverkaren Marsalis tycker jag nu hör nu till världseliten precis som de övriga Marsalisarna. Bandleader Kronkvist har på de nu gångna två åren lyft sig ordentligt och det på alla plan. Han rör sig på scen med en självsäkerhet som indikerar att han vet hur bra han är. Jag har försökt att sätta in honom i sitt stilistiska sammanhang och resultatet får väl bli att han inte är någon kopia av någon instrumentkollega. Inspiration har han förmodligen fått från många i raden av jazzens alla altsaxar.

I min recension av skivan Monk vibes pekade jag ut både Jackie McLean och kanske framför allt Art Pepper. Efter att i dag ha hört Kronkvist live lägger jag till Paul Desmond. Man läser ofta om det svenska musikundret med numera ganska många artister som nått stora exportframgångar. Med ”moneymått mätt” i alla fall. Jag blir inte förvånad om Fredrik Kronkvist snart blir vår nästa jazzexport. Ja, det är kanske lätt att bli överentusiastisk, men så kan det vara när man möter något eller någon man oförbehållsamt gillar. Men nu till konsertens musikaliska innehåll.

Vi fick naturligtvis höra en stor del av sångerna från skivan, tex calypson Teo där Sjöstedt visade upp ett präktigt och fingerfärdigt baslir. I Round midnight tog Fredrik Kronkvist fram sin allra som mest lyriska ton och Paul Desmond kändes inte långt borta.

Närvarande var också, i allra högsta grad, Jason Marsalis vars duett/duell med Kronkvist gjorde Round midnight till kvällens höjdpunkt. Twinkle tinkle blev något av hela konsertens signum med massor av lekfullhet och låtcitat. Två icke Monklåtar följde sen, först Marsalis´ tribut till Monk, The virtue of patience, där ett medley av Monks mera kända kompositioner ledde in i ett mycket vackert originaltema. Marsalis fortsatte med Brilliant corners och bluesen Misterioso som jag menar var hans främsta bidrag till konserten. Kronkvists tribut till Monk var den mycket trixiga/Monksiga Kronk´s Monk, sen Evidence som med den lilla och charmiga namnhistorien Just you, just me, Just us, Justice landade i just Evidence! Först nu kom Tea for two/Skippy som ju slog knock-out på mig i skivversionen. Extranummer blev I mean you, som jag ju hört massor av gånger utan att egentligen veta vad den heter.

Jag instämmer med Kronkvist och hoppas att det inte skall dröja ytterligare nio år innan vi får höra Kronkvist igen på Mejeriet.

STIG LINDEROTH