Back to fusion med Georg Wadenius

 Kulturhuset i Bollnäs gästades av Georg Wadenius Cleo band, och någon sade: ”Vad kan vara mer lämpligt när Bollnäs utsetts till årets jazzkommun 2013?”.

Bandet består, förutom Wadenius på gitarr, av Per Lindvall (trummor) och Lars ”Larry” Danielsson (bas). Under denna turné lirar Jesper Nordenström keyboards.

Det var riktigt roligt att få höra liveversioner av låtarna från Cleoskivan. Bandet är väldigt sammansvetsat och får med lättsamt mellansnack mycket god kontakt med publiken. Konserten inleds med tre spår från nämnda skiva och först ut är titelspåret. Mycket skönt tryck i framförandet och ljudet är kristallklart. Lyssnar så koncentrerat att jag nästan glömmer bort att jag även ska fotografera.

Bandet varierar utbudet på ett mycket snyggt sätt. Från låtar med sanslöst drag som till exempel Robben Fords The Brother, till Wadenius lågmälda Longing från Saleyaplattan.

Wadenius nämner i ett mellansnack att han är ”fusionskadad”, och menar att det inte går att hämta sig från något som är så kul att spela. Min kommentar till det – jäkligt roligt att lyssna på också. Speciellt när det framförs med sån bravur.

Trevligt att även få sig en dos Interloop-låtar. Joe Cool och Apartment 0145 samt extranumret Mr. Sippi.

Efter konserten pratade jag lite med Georg Wadenius. Han sa bland annat att han ska försöka få över två killar som lirat i Blood, Sweat & Tears, bland annat Lew Soloff  (det andra namnet uppfattade jag inte riktigt). Meningen är att dessa två ska kompas av bandet som spelade under aftonen. Hoppas verkligen det blir av för det låter som ett riktigt spännande projekt.

 Text och foto: Hans Ivarsson