Gitarrfantomen Al Di Meola stortrivdes

Al Di Meola Opus Tour
Uppsala Konsert & Kongress, Uppsala Internationella Gitarrfestival, 11 oktober 2018.

Uppsala Internationella Gitarrfestival har vuxit sig stor och har numera ett rykte om sig att vara en av världens mest inflytelserika gitarrmusikfestivaler. Konserter varvades med clinics och panelsamtal under den fem dagar långa festivalen. Redan tidigare i år hade festivalen – som firar 15 år – celebert gästspel av brasilianarna Hermeto Pascoal e Groupo och Yamandu Costa i två gripande konserter.

Två tungviktare med helt väsensskilda musikaliska språk gjorde ett efterlängtat gästspel: gitarristerna Al Di Meola och Egberto Gismonti. Båda medverkade dessutom i två exklusiva clinics där de delade med sig av sina gitarrkonster och musikaliska visioner.

Det är tredje gången Di Meola spelade på festivalen. Med sig denna gång hade han med sig två medlemmar ur sin orkester World Sinfonia – sardinska gitarristen Peo Alfonsi och italienska dragspelaren Fausto Beccalosi. Vi fick höra en mycket inspirerad konsert med både låtar från de två färska albumen Opus och Elegant Gypsy & More Live (Ear Music) och musik hämtad från Di Meolas över fyrtio år långa, digra karriär. Gitarristen och kompositören har ständigt utforskat nya musikaliska marker. Denna kväll spelade han akustiska gitarrer men använder stötvis en effektbox som gör att hans gitarr låter som en elgitarr.

I flera låtar hämtade från sin senaste skiva Opus spelade bandledaren egenkomponerad musik med inspiration från jazz, latin, tango, flamenco, klezmer och nästan allt där emellan i en läcker multikulturell mix. Särskilt tangomästarens Astor Piazollas tango nuevo-stil har varit en tydlig inspiration till flera av låtarna på Opus. Framförallt slås man av att melodierna och arrangemangen i hans egna kompositioner utvecklats. Det virtuosa är inte längre det primära utan komponerandet. Komplexa rytmiska synkoperingar och en bländande teknik är självklara när Al Di Meola greppar gitarren. Alfonsi och Beccalosi fick underordna sig i en mer stödjande roll vare de sig ville eller inte, men fick stå i rampljuset till och från. Beccalosi fick en central roll i de latinskt kryddade låtarna.

Bland många höjdpunkter märks den österländskt färgade Mawazine som Di Meola skrev under en längre vistelse vid denna nämnda världsmusikfestival i Rabat, Marocko. Piazzollas Double Concerto framfördes också med stark inlevelse då Di Meolas mer impressionistiska, klassiska ådra stod i fokus. Ett mer reflekterande tonspråk kom i hans egen, mollklingande Milonga Noctiva.

Största ovationerna kom dock när flera 1970-talshits som Elegant Gypsy och Casino kom i ett medley, samt efter Beatles-låtarna Because och She’s Leaving Home. I extranumret, Di Meolas kanske mest kända låt, Mediterranean Sundance (Entres dos Aguas), var stämningen närmast eurforisk i det utsålda UKK. Spelningen blev mycket minnesvärd för oss åhörare men även för Di Meola som stortrivdes. Han var märkbart rörd efter konserten när han signerade skivor och fick en kort pratstund med publiken.

Patrik Sandberg