Givande möte mellan två muntra melodiker i Ystad

”Face to Face” med Jan Lundgren & Lars Jansson, Ystads teater, Ystad Sweden Jazz Festival, 31 juli 2024.

Att två pianister möts och spelar tillsammans – på var sitt piano – är egentligen inget nytt. Kompisarna Haydn och Mozart lär ha gjort det redan nån gång i slutet på 1700-talet. Fast det var kanske hammarklaver som gällde den gången? Men i alla fall… Chick Corea, som var en modig musikant, utmanade både Herbie Hancock och Stefano Bollani drygt två hundra år senare med strålande resultat. Och mötena mellan John Lewis och Hank Jones för 45 år sen gick sannerligen inte heller av för hackor.

Vid 2012 års Ystadfestival gjorde även Bengt Hallberg och Jan Lundgren om konststycket och klarade förstås av sin uppgift med glans. Undrar förresten om inte det var första gången man pianoduettade på det viset i vårt land? Åtminstone officiellt. Vid årets jazzfest i den skånska sommaridyllen var det dags för en ny ”duell”. Denna gång med Lundgren och Lars Jansson som huvudrollsinnehavare. Redan i början av året hade de bägge pianokollegorna ”repeterat” tillsammans inför publik på Stockholms konserthus. Fast nu, onsdagen den 31 juli, var det allvar som gällde. Visserligen ett både glatt och avspänt allvar, men i alla fall…

Att turas om att ta täten, komplettera och kommentera utan att springa i vägen för varandra är sannerligen inget för blåögda amatörer, det ska gudarna veta. Det fordras kunnande, erfarenhet, mod och stora öron. Och sånt har ju herrar Lundgren och Jansson i massor. Tack och lov satt de i alla fall mitt emot varandra, face to face alltså. När Lundgren mötte Hallberg på samma scen satt de bägge kombattanterna med ryggarna mot varandra, vilket föreföll onödigt äventyrligt.

Den repertoar som herrar Lundgren och Jansson hade bestämt sig för att presentera tillsammans bestod av hälften eget och hälften lånat ungefär. Man plockade även in ett par solonummer, av vilka Jans tolkning av Thelonious Monks ballad  Pannonica  stack ut lite extra. Stack ut gjorde också Jans och Lars gemensamma tolkning av den senares undersköna  Marionette, en av de vackraste jazzkompositioner som nånsin skrivits i vårt land. Där kom allt det som kännetecknar de båda mästerpianisternas musicerande fram, såväl det som skiljer dem åt som det de har gemensamt. Båda är utpräglade tonpoeter och har en osviklig känsla för melodisk skönhet. Massor av teknik och – inte minst – en god portion humor besitter de också, vilket visade sig med ojämna mellanrum och föranledde både breda leenden och befriande fniss såväl på scenen som i salongen. Men de har olika temperament. Jansson är lite äventyrligare i sina utflykter och gillar uppenbarligen att överraska, vilket gjorde att de bägges sam-, med- och motspel aldrig blev tråkigt att ta del av. Tvärtom.

Hur skulle det vara om Jan Lundgren bjöd in Bobo Stenson till ett duomöte nästa år? För en träff på tu man hand vid de bägge Steinway-flyglarna bör definitivt bli ett stående inslag framöver på Ystads högklassiga jazzfestival.