Groovig jazzfunk med Takuya Kuroda

Takuya Kuroda, Fasching, Stockholm Jazz Festival, 21 oktober 2022

Takuya Kuroda tp, Corey King tr, Lawrence Fields p, Kyle Miles b, Adam Jackson dr

Takuya Kuroda är en japansk trumpetare och bandledare. Det ser man ju på namnet. Att hans musik präglas av det svenska begreppet lagom är mer överraskande, men något som blir tydligt när han fyller Fasching med en festsugen publik på jazzfestivalens näst sista kväll.

För nog låter det såväl lagom jazzigt som lagom funkigt. Lagom i betydelsen att inget tillåts bli för hårt eller för mjukt. Inte för snabbt eller för långsamt. Vare sig för knixigt postbopigt eller lättköpt funkigt.

Gillar man lagom, vilket Fasching gör denna kväll, är det förstås en jättebra konsert. Jag instämmer delvis, lagom kan vara bra, men särskilt intressant eller spännande blir det inte. De korta, stötiga melodifigurerna lämnar inget som helst bestående intryck, det är som att deras viktigaste funktion är att agera klädhängare åt det lagom-groove som sitter i förarsätet.

Men nog låter det bokstavligt talat bra om Takuya Kuroda och hans välmeriterade band. Ljudet, soundet och flytet i musiken är ju helt oklanderligt. Det sistnämnda är förstås elbasisten Kyle Miles och trummisen Adam Jacksons förtjänst. Ingen stilar eller flashar med sin teknik, de bara ser till att det grooviga gunget blir så stabilt elastiskt som det bara går.

Visst är trumpetaren Takuya Kuroda och trombonisten Corey King dugliga solister, men det är mer som att de bara sprider toner omkring sig utan att komma till sak. Då är pianisten Lawrence Fields roligare att lyssna på när han lätt och ledigt fördelar sin tid mellan Faschingflygeln, Rhodespianot och Korgsynten. Ur den sistnämnda kramar han skönt fulsnygga åttiotalsljud i stil med Dâm-Funk och gör i slutet det solo som, med all rätt, får kvällens största bifall.

En sista sak: Takuya Kuroda är jättebra på koskälla. Det ger stilpoäng.

Dan Backman