Pianisten Kjell Fernström har alltsedan han 1973 för första gången spelade med Barney Kessel blivit något av en entreprenör i musik. Tillsammans med sin trio, där medmusikanterna varierar, har han spelat med storheter som, utöver tidigare nämnde Kessel, Conte Candoli, Warren Vaché, Ken Peplowski, Scott Hamilton, Peanuts Hucko, Antti Sarpila med flera.
Till detta kan läggas gräddan av den svenska jazzeliten. När Kjell i början av februari blev 75 år ung, bjöd Enköpings Musikklubb på en musikalisk hyllning till klubbens meste musikant. Kjell bor nämligen numera i Enköping.
Fyra sångerskor deltog i hyllningen, Annika Risberg, Anita Söderberg, Josefine Wall och Emily McEwan. Alla imponerade var och en på sitt personliga sätt men de största applådåskorna drogs ned av Emily McEwan. Hon tolkade alldeles utsökt ”My foolish heart” och ”Over the rainbow” med lyhört ackompanjemang av födelsedagsbarnet själv. Efter paus skyllde hon på sin ungdom i ”Blame it on my youth”.
Kontakterna med Annika Risberg började på Södertälje Havsbad, där Kjell hade engagemang 1960. Samma år träffade han Anita Söderberg på folkparken i Upplands Väsby. Och den musikaliska kärleken finns där fortfarande! Både Annika och Anita har rösterna i behåll och rutinen finns ju där i stora mått. Josefine Wall bjöd för sin del på en personlig tolkning av ”I thought about you”.
Den enda manlige sångaren i hyllningen var Claes Janson och det vet ju alla vad denne man kan åstadkomma. ”There goes my heart” och ”Ode to Billie” (försvenskningen av ”The man I love”) var några exempel.
Till många av sånginslagen bjöd Karl Olandersson på utsökta obligatinslag och dessutom solon av ett slag som gör honom till en av landets absolut bästa på sitt instrument. Mötet mellan Karl och Kjell visar för övrigt jazzens unika möjlighet att låta två generationer mötas.
Den här eftermiddagen var det Hans Backenroth som hanterade basen (Kjells ”mesta” basist är annars Arne Wilhelmsson) och bakom trummorna återfanns Ola Bothzén med förflutet i Enköping. Trumslagare i Kjells trio kan annars vara Ronnie Gardiner, ”Gus” Dahlberg, Jesper Kviberg, ”Jocke” Ekberg med flera.
Födelsedagsbarnet Kjell var självklart på ett sprudlande humör och åstadkom solon som han nästan är ensam om att kunna utföra i landet. Fantasifulla improvisationer och ett avancerat harmoniskt sinne gör att det alltid är spännande att lyssna till honom. Utflykterna blir ibland mycket avancerade men han hittar tillbaka på ett sätt som bara en stor musikant gör.
Och naturligtvis slutade en sådan här orepeterad jazzafton med en gammal hederlig jamsession, fattas bara annat. För det harmoniska underlaget svarade ”Bye, bye, blackbird” och här blottades verkligen jazzens innersta väsen med improvisation och spontanitet. De vokala inläggen blandades på ett sådant sätt att till och med deltagarna själva då och då blev förvånade. Så ska en jamsession vara!
Publiken hade dessutom kommit i stora mängder och fyllde Västerledskyrkan. Om det här var 75-årsfirande, hur ska det inte bli när det handlar om 80?
Göran Sjögren
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här