Ungefär mitt i vad som förmodligen är den här sommarens längsta jazzturné landade Herbie Hancock och hans The Imagine Project i Köpenhamn i lördags. Uppenbarligen var detta turnerande sällskap efterlängtat, det var tjo och tjim och handklappning långt innan gruppen kom på scen.
Inledning blev variationer på Maiden Voyage, den låt som jag tror måste vara Hancocks mest kända. Vi fick den lite omstuvad, och här och där hördes fragment av melodin. Men rytmen satt där, publikkontakten var gjord och resten av första set blev en enkel match för Herbie att vinna. Sen kom Watermelon Man med Herbie iförd sin AX-synt, ”duellerande” med först australiensiska nya kvinnliga basisten Tal Wilkenfeld och sen gitarrfenomenet Lionel Louke från Benin. Miles brukade för övrigt också showa så här med sin basist Foley. Kul – sånt går hem!
Joni Mitchells fantastiska River var förstås oundviklig. Nu fick vi denna Mitchells stora hit med sångerskan Kristina Train som verkligen gjorde en mer än godkänd version. Bra. Mycket bra när jag tänker efter.
Ett långt medley med mestadels Hancocks egna låtar och Monks Round Midnight avslutade första delen av konserten. Herbie spelade mestadels solopiano och tyvärr blev det lite väl mycket av hamrande på tangenterna för min smak.
Trevligt kort paus och det var dags för det som förmodligen var största skälet till den här turnén. The Imagine Project är Herbies bidrag till försöken att skapa global rättvisa och större förståelse människor och kulturer emellan.
Vi fick höra turnéversioner av flera av nysläppta skivans låtar. Lennons Imagine som efterhand fick afrostuk med pålagt tumpiano och västafrikansk (Mali) rytmik. Tamatant Tilay/Exodus gungade vidare i en sorts reggaefunk. Vidare låtar av Bob Dylan, Sam Cooke och andra ikoner i något som faktiskt blev en riktigt bra parad av fina poplåtar.
Gospelmötet på slutet satt också som en smäck, vita sångerskan Kristina Train lät svartare än svart och det var så lätt att bli frälst.
Sammantaget blev detta för mig som inte hört mer än fragment av skivan en oväntat positiv upplevelse. Ordentligt med gung och groove i framför allt andra avdelningen. Superskickliga musiker och trevligt scenuppträdande av Herbie (som fyllde 70 år gångna april) och hans unga talanger.
Att vi som är jazzfreaks inte fick höra så mycket av det Hancock-piano vi vet att han fortfarande bemästrar får vi också leva med. Vi har ju våra skivor!
Stig Linderoth
HERBIE HANCOCK
The Imagine Project
Operan, Köpenhamn 3 juli 2010
Vinnie Colaiuta dr, Tal Wilkenfeld b, voc, Greg Philinganes keyboards, voc,
Lionel Loueke g, voc, Herbie Hancock keyboards, Kristina Train voc, violin
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
