Högintensiv och kompromisslös impro med Paal Nilssen-Love Circus på Umeå Jazz Festival

Text: Patrik Sandberg Foto: Kenneth Ögren & Patrik Sandberg

Paal Nilssen-Love Circus
Paal Nilssen-Love dr, perc Juliana Venter voc, Thomas Johansson tp, Kalle Moberg acc, Christian Meaas Svendsen elb,b. Studion, Umeå Folkets Hus, Umeå Jazz Festival 24 oktober 2024

Norska batteristen, slagverkaren, kompositören och bandledaren  Paal Nilssen-Love (född 1974) har sedan tidigt 1990-tal varit en färgstark profil inom jazz och improvisationsmusik efter samarbeten med bl a Mats Gustafsson och Peter Brötzman.

Till Studion på Umeå Jazz Festivals första officiella festivaldag kom Nilssen-Love med sin bandformation Circus. Ensemblen uppstod som en direkt följd av reserestriktioner orsakade av coronapandemin och kan ses som ett sidoprojekt till bandledarens etablerade bandformation Large Unit (LU). Förutom norrmännen Thomas Johansson på trumpet, Kalle Moberg  på dragspel och Christian Meaas Svendsen på el- och kontrabas (som alla ingår i LU)  hördes sydafrikanska röstkonstnären Juliana Venter. Danska saxofonisten Signe Emmeluth som normalt ingår i ensemblen hade insjuknat.

Musiken som presenterades var löst baserad kring material hämtat från gruppens hittills enda album Pairs of Three (PNL, 2021). Projektet sägs vara inspirerat av bandledarens många resor till Afrika och Brasilien. Som bandnamnet antyder var galna upptåg på menyn. En rättfram högoktanig musikmix där jazzen färglades med både brasilianska och afrikanska rytmiska mönster. Tonföljderna i melodislingorna  lät inte alltid logiska, de var samtidigt motsträviga och fascinerande med plötsliga tempoväxlingar.

Det abstrakta och atonala varvades med ett mer handfast, expressivt spelupplägg och imploderande rytmer. Flera av de kompromisslösa låtarna mynnade ut i bombastiska trumcrescendon signerade bandledaren. Kvintetten tycktes ha en outsinlig idérik energi och kreativitet, varje medlem med ett uppdrag att överraska varandra men även publiken. Även om Nilssen-Love stod som kompositör lät han varje musiker välja riktning och intensitet. Alla bjöd på fantasifulla, idérika, gripande solon. Johansson hamnade ofta i central roll och var flitigast solist med sin trumpet och bjöd på knivskarpa, höga toner, stilmässigt någonstans mellan Lester Bowie och Freddie Hubbard.

Venter kändes till en början lite apart i sammanhanget men tog det hela successivt till en annan nivå med sina plötsliga sångeruptioner och sitt häpnadsväckande röstomfång.  Sin inspiration hämtar hon från både noise, opera och impro, lika delar Jeanne Lee som Nina Hagen. Vid något skede under konserten intog hon även rollen som dansös. Det hela underbyggdes av Meaas Svendsens högt uppmickade, mullrande elbas.  Scenen dominerades annars fysiskt av Nilssen-Love.  Hans trumset mitt på scenen omgavs av tre enorma gongonger som stundtals nyttjades flitigt. Musikaliskt dominerade han också – inte bara genom att slå hårdast, utan även med subtila justeringar av tempot.

Kort och gott en energifylld start på den 55.e upplagan av den anrika festivalen i  Ume!

 

 

Annonser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterat

Annonser
array(16) { [0]=> int(55710) [1]=> int(55486) [2]=> int(55369) [3]=> int(55387) [4]=> int(55403) [5]=> int(55560) [6]=> int(55615) [7]=> int(55316) [8]=> int(51323) [9]=> int(54566) [10]=> int(55611) [11]=> int(50803) [12]=> int(55619) [13]=> int(55408) [14]=> int(55558) [15]=> int(55813) }