Humor och finslipat tonspråk av Bengt Hallberg

Det glesnar i leden av legendariska blå-gula jazzlegender från förra seklet. Men efter tio års självvald exil har Bengt Hallberg, 79 år, äntligen återfått lusten att uppvisa sin klass på piano  efter många års fruktlösa övertalningsförsök till comeback. Nu åter inför en hängiven tacksam och längtande publik på cirka 60 plus vilka säkert samtliga hade hans guld-LP från 1957, Dinah, ofta på skivtallriken hemma.

Man kände nästan historiska vingslag inför denne Göteborgsbördige levande legend. En av de sista ”överlevande” (ihop med Quincy Jones som inspelningsledare) från den nattliga session 1953 i Stockholm då Clifford Brown (inför kollegan Art Farmer, Arne Domnerus, Lars Gullin med flera) spelade ut sitt världskända solo från Jones då nyskrivna komposition Stockholm Sweetnin´, vilken Jones senare storbandsorkestrerade till hans ära på sin LP This is how I feel about jazz.

Av åldersskäl var förvisso Hallbergs karakteristiska fjäderlätta tekniska spel – som han i 18-årsåldern chockade Sverigegästande giganter som Stan Getz och Lee Konitz – helt fjärran. Idag handlar det mera om en tyngre rytmisk intensitet som kom till uttryck till applådretande versioner av så skilda stycken som Tea for two, Jeepers Creepers och ofrånkomliga Dinah till Karl Gerhards Jazzgossen och Jules Sylvains En stilla flirt. Där lyder en av textraderna ”stunden kommer kanske aldrig tillbaka”. Allt levererat i både humoristiska som ett finslipat tonspråk i stämningsladdade nyanskontraster med total rytmisk kontroll.

Men gu’skelov så kommer flera Hallberg-stunder tillbaka i sommar. Det handlar om gästspel på jazzfestivalerna i Askersund, Virserum, Oslo, Ystad och nedslag på Skansen.

Samma täthet  och transparens kom i ackompanjemanget till gästande Karin Krog, som han under 80-talet gjorde en del uppmärksammade skivinspelningar med. Hon använde sin intima ljusa  röst instrumentlikt med individualistiska tonfall som kom dramatiskt till sin rätt då hon inledningsvis ”osynlig” sjöng I aint here. I sina unisona parallella klangbilder uttömde de harmoniska möjligheterna i Gershwins sällan spelade I was doing allright, Prelude to a kiss och Povel Ramels lyriska pärla Underbart är kort. Då kände alla liktydigt med den avslutande titeln I´m feelin´ too good today.

Då programledaren Jan ”Jolson” Olsson inte kunde undvika frågan om vilken av dagens stora kader av imponerande unga pianister Hallberg mest lyssnade på kom svaret snabbt: ”Jan Lundgren” följt av en stark publikapplåd i samtycke.

Efterföljande generationsavlösande kvintett var minst sagt sensationell – Klas Lindquist, altsax, Kristianstadsbördige gitarristen Eric Söderlind, gästande danske basisten Jesper Bodilsen, Daniel Fredriksson, trummor, samt  Karl Olandersson – en trumpet i världsklass! Olanderson är ett namn som måste nämnas i samma andetag som Peter Asplund och Anders Bergcrantz. Den stämningsrusiga publiken var euforisk inför hans tekniskt obehindrade lätthet, idérikedom och lyriska framtoning, i stark påminnande av framlidne Don  Fagerquists bländande insatser i bland annat Marty Paichs dåvarande Dektette.

Den välrepeterade gruppen hade tät personkemi som bara uppstår i gemensam strävan mot samma konstnärliga mål. I starkt strukturerat tonspråk, likt kulörerna i ett finslipat prisma, nådde man triumferande mästerligheter i allt från Cherokee-varianten Cochise, Söderlings funkiga hyllning till amerikanske kollegan Blues for Pat Martino och Olanderssons berörande Chet Baker-inspirerade sång i Darn that dream.

Karin Krog förgyllde ytterligare denna härliga jazzkväll tillsammans med den speltända kvintetten i Michel Legrands båda klassiker Once upon a summertime och Watch what happens.

Ja, vad hände till finalen? Jo, Karin hyllade både Stan Getz och Lars Gullin med att sjunga deras av Jon Hendricks textsatta solon i Don´t get scared. Där även Hallberg fick ge accenter ur sin 60-åriga fantastiska jazzkarriär. En berikande jazzkväll att ”tala om i framtiden…”

Christer Nilsson

Konsert med Bengt Hallberg och Karin Krog
Konserthusets Skandiasal i Malmö den 23 mars
Bengt Hallberg p, Karin Krog voc, Klas Olandersson tp, Klas Lindqvist as, Eric Söderling g, Jesper Bodilsen b, Daniel Fredriksson dr