Humoristiskt och uppsluppet när Nacka Forum firade 20-årsjubileum

Nacka Forum
Kulturhuset/Under Fontänen, Stockholm, 19 december 2019.

Gruppen Nacka Forum firade 20-årsjubileum med två konserter på Under Fontänen, Kulturhusets tillfälliga scen i Stockholm. Samtidigt passade man på att ha en smygrelease för en ny skiva, Så stopper festen, gruppens sjätte i ordningen med officiellt släppdatum på självaste julafton. Nacka Forum har sedan starten varit ett av landets mest intressanta band, med några av våra främsta musiker: Goran Kajfeš på trumpet, Jonas Kullhammar på träblås, Jonas Berthling på bas och sedan 2013 dansken Kresten Osgood (som ersatte Kjell Nordeson) på trummor. Till detta kommer diverse slagverksinstrument, flöjter och elektronik med mera.
Till en början hämtade man inspiration från Don Cherry, Ornette Coleman, Sun Ra och Art Ensemble of Chicago. Numera spelar man mestadels eget material, men i en stil eller i en tradition, om man så vill, med rötter i 70-talets tidiga och kreativa fusion av jazz och världsmusik.

Undertecknad bevistade konserten 19 december och låtarna den kvällen var hämtade från det nya albumet och inleddes med One, Two, Three O’Clock som drog mer åt frijazz med bra groove och en omisskännlig ”svart” känsla, med bra spel av Kajfeš med Kullhammar på den kolossala bassaxen. Den följdes av Gonglåt från Orminge som namnet antyder, bjöd på spel på gongar som utvecklades till ett orientaliskt tema med ett fantastiskt driv, bas och trummor, intensivt och suggestivt med sordinerad trumpet och Kullhammar på sitt specialbyggda instrument, bestående av två sammansatta sopransaxofoner med ett gemensamt klockstycke.
Singer/songwritern Nicolai Dunger gästade sedan i två nummer, men Osgood klämde också in sin ömma tå med Haltefanden i ett vilt och haltande dansnummer. Med Dunger fick musiken en liten annan karaktär med ordlös sång till gitarr i en balladartad popstil med Kullhammar på klarinett. Första set avslutades med OhSoGood, Kullhammars hyllning till Osgood. Bra jazz, där man också kunde höra lite Rollins-influenser i hans spel och mycket fint trumpetspel av Kajfeš.

Andra set inleddes med Kajfeš Tigray med ett mycket bra tenorsaxsolo, där också Berthlings bas fick utrymme. Mer bas blev det sedan i Berthlings egen Epilog, en ballad, stillsamt och vackert med Kajfeš på sordinerad trumpet och Kullhammar på altsax.
Lars Skoglund och Martin Jansson bjöds upp scenen att spela slagverk i nästa låt och det först stadiga beatet, med dragning åt det sydafrikanska, övergick till mer frijazz i en slagsverksorgie.
Som extranummer fick vi höra Mount Everest – en hyllning till gruppen med samma namn och till Gilbert Holmström, Kullhammars instrumentkollega och förebild. Med elektronikens hjälp mynnade det hela ut i en, vad jag kunde höra, liten Sun Ra-hälsning.

Hela konserten präglades av en humoristisk och uppsluppen stämning med historiska tillbakablickar och mellan låtarna vecklade man ut den banderoll, som syns på omslaget till gruppens andra skiva, med texten ”Leve Nacka Forum”!

Roger Bergner