Hundraåringen Goodman firades i Berwaldhallen

Hundra år sedan Benny Goodman föddes – det firades med konsert i Berwaldhallen, med storband under ledning av Bob WIlber och gästartister.

Hyllningen hade tyngdpunkten på Benny Goodman och Bob Wilber, 82, som ju lärdes upp av Sidney Bechet och även spelat periodvis med The King of Swing, är i besittning av Fletcher Hendersons originalarrangemang. I konserten framfördes också arr av Eddie Sauter och Mel Powell. Bob har gjort flertalet jubileumskonserter med detta koncept och nu var det Sveriges tur. Rune Carlsson hade satt samman ett storband med yngre svenska toppmusiker, som Hans Backenroth, Johan Setterlind, Bertil och Göran Strandberg, Fredrik Ljungkvist, Gunnar Bergsten med flera.

Konserten blev en nostalgisk kavalkad av alla härliga melodier som förknippas med Benny Goodman, spelade av storbandet, trio, kvartett och sextett. I smågrupperna var Ulf Johansson Werre gästmusikant.

Trots att storbandet bara haft en repetitionsdag eftersom noterna kommit på avvägar funkade samspelet bra. Starkast intryck på mig gjorde dock smågrupperna, här kom swingen fram i sin bästa dagar och musikerna fick möjlighet att improvisera friskt, vilket inte var fallet i storbandsstyckena. Dock tände det till rejält i storbandet i finalnumret Sing, Sing, Sing.

Solisten framför andra var givetvis huvudpersonen Bob Wilber, trots sin höga ålder har han en fin och behaglig ton, ganska Goodmanlik, i klarinetten och improvisationsförmågan är det inget större fel på, han vet hur man behagar en publik och har det rätta swinghandlaget. Kvällens King of Swing var dock trumslagaren Butch Miles, han är kanske den siste av alla  stora swingtrummisar. Med sin dynamik och sublima rythmkänsla känns han som en värdig arvtagare till Gene Krupa. Franske vibrafonisten Dany Doriz spelade virtuost men dessvärre inte med samma spänst och lätthet som den föregångare han hyllade, nämligen Lars Erstrand. Ulf Johansson Werre är också en härlig pianoimprovisatör.

Sångerskan Joanne Horton har en hygglig röst, men är opersonlig, låter som vem som helst av swingepokens dussinvokalister. Hon sjöng för många låtar, tyvärr, men så är hon också gift med Bob Wilber …

Rune Carlsson inledde andra avdelningen med två sånger. Hans version av The midnight Sun never sets kändes malplacerad. Dock hans hyllning till Lester Young var prov på utmärkt jazzsång.

Verkligen en kväll i nostalgins tecken med sköna, klassiska swingklanger. Publiken på närmare tusen verkade mer än nöjda.

Bob Wilber Swedish All Star Big Band

100-årsjubileum – hyllning till Benny Goodman, Gene Krupa, Lester Young samt Lars Erstrand.

Berwaldhallen, Stockholm, 14 december 2009.

Gäster: Bob Wilber cl, Dany Doriz vib, Butch Miles dr, Ulf Johansson Werre p, Joannne Horton, Rune Carlsson vo.