Idris Ackamoor & The Pyramids byggde broar

Idris Ackamoor & The Pyramids
Fasching, Stockholm, 13 november 2016.

San Francisco-gruppen Idris Ackamoor & The Pyramids gav en på flera sätt färgstark, personlig och livsbejakande konsert som var långt ifrån lagom. Ackamoor har sedan början på sjuttiotalet varit djupt involverad i den expressiva frijazzen som har andliga och kosmiska förtecken – den som ofta kategoriseras som spiritualjazz. ”Vi är hippies, vi tror på människans möjligheter, vi bygger broar, vi spelar afroamerikansk psykedelisk jazz”, deklarerade Ackamoor. Och nog visade konserten på ett brett anslag med starka influenser från Art Ensemble of Chicago, Sun Ra, Albert Ayler och givetvis John Coltrane. Men det som ger The Pyramids en särart är ett starkt inslag av kubanska och latinska rytmer, som paras med mer tung afrofunk och extensiva, kantiga frisolon av Ackamoor på tenor eller altsax. Dessutom, inte minst, sätter elviolinisten Sandy Pointdexters intensiva bidrag en stark prägel på gruppens sound. Gitarristen David Molina använde flitigt sina pedaler och la in skarpa rytmiska och rymdfyllda ljudlandskap. De två slagverkarna arbetade mestadels kompletterande där congaspelaren Raul Ramirez hetsiga driv skapade flyt och rörlighet. Gruppen spelade ett långt sammanhängande set och inför avslutningen bjöd Ackamoor även på steppdans och spel på tvättbräda. I likhet med intåget vid konsertens början – där gruppen gick runt i publiken med flöjter och slagverk – tågade man ut skanderande i procession. Som extra extranummer framfördes en oerhört funkig version av Rhapsody in Berlin, vilken liksom merparten av det som spelades under kvällen kom från gruppens senaste skiva We Be All Africans (Strut 2016). En titel som väl sammanfattade känslan hos många efteråt.

Ulf Thelander