Infallsrik och känsloladdad tribut till Esbjörn Svensson på Stockholm Jazz Festival

E.S.T. 30 år – en hyllning till Esbjörn, Stockholm Jazz Festival, Filadelfiakyrkan, 13 oktober 2023

Esbjörn Svensson Trio var stilbildande och kom att bli en av de mest inflytelserika jazzgrupperna under 1990-talet. Trion bröt ny mark med sitt särpräglade sound och sin vilja att ständigt ta jazzen framåt. Deras fysiska rockattityd drog till sig en ung publik och E.S.T. såg sig själva mer som ett popband som spelade jazz. The London Times utsåg bandet till årtiondets trio. Kompositören och pianisten Esbjörn Svensson, kontrabasisten Dan Berglund och trumslagaren Magnus Öström kom att vara huvudattraktionen vid flera festivaler världen över. Med skivan From Gagarin’s Point of View (Superstudio Gul, 1999) slog E.S.T. igenom internationellt och bandet hann ge ut 13 album innan Esbjörn Svensson tragiskt omkom i en dykolycka i juni 2008 och bandets saga var plötsligt över. Entusiasmen för E.S.T. och musiken de skapade har dock aldrig svalnat.

Trions musik fick efter Esbjörns bortgång nytt liv år 2013, i samband med projektet E.S.T.- Symphony. Öström och Berglund spelade tillsammans med Kungliga Filharmonikerna under Hans Eks ledning.i sällskap av jazzsolister som Iiro Rantala, Jocke Milder och Verneri Pohjola. Nu tio år senare med anledning av 30-årsjubileet av bandets grundande har Dan Berglund och trummisen Magnus Öström bildat en ensemble med starka profiler som  Ulf Wakenius gitarr, Magnus Lindgren tenorsax och flöjt, Verneri Pohjola trumpet och Joel Lyssarides på piano för två unika hyllningskonserter. Den ena hölls i Filadelfiakyrkan som Stockholms Jazzfestivals officiella öppningskonsert, den andra ägde rum dagen efter på Kölner Philharmonie i Köln.

Under mer än två timmar bjöds den förväntansfulla festivalpubliken på en magnifik utsåld hyllningskonsert med musik hämtad ur trions digra katalog. Samspelet var från start till mål genuint och lyhört, gruppdynamiken lika tät som hos E.S.T som färgades av personliga individuella inpass. Konserten inleddes i tight dialog på trio med Lyssarides, Berglund och Öström i en suggestiv tolkning av From Gagarin´s´s Point of View, sedan intog flera av gästerna scenen en i taget tills samtliga sex slutligen var samlade.

Lyssarides lyckades fånga Esbjörns Svenssons estetik väl med sin fingertoppskänsla i timing, frasering och pausering och med oförutsägbara modulationer som också var en av Esbjörn Svenssons signum. Minnesvärt blev Lyssarides flyhänta spel i Elevation of Love och Good Morning Susie Soho. Det mer lyriska E.S.T.–formspråket framträde i den smeksamma jazzvalsen Waltz For The Lonely Ones. Dan Berglunds expressiva spel med framförallt stråken kom att bli en signatur för E.S.T. vilket han visade flera fina prov på, som i introt till molldränkta balladen From Gagarin’s Point of View och i ösiga Dodge the Dodo. Öström presenterade spellistan och adderade känsloladdade minnesberättelser från åren med Esbjörn och spelade ömsom pådrivande, ömsom stödjande med innovativt, precist finlir.

Wakenius klev in på scenen som första gäst och hamnade direkt i fokus som huvudsolist i Seven Days of Falling där han levererade ett brännhet solo med sina igenkännbara kromatiska, melodiska gitarrpassager, lite i Pat Methenys anda. Sedan klev blåsarna Magnus Lindgren och finska trumpetaren Verneri Pohjola in i handlingen. Lindgren växlade mellan flöjt och tenorsax och bjöd på delikat spel, särskilt på sin altflöjt i en finstämd version av Tuesday Wonderland. Pohjolas toner rörde sig från instrumentets lägsta till högsta, vilket han visade i ett känsligt inledande intro i Eighthundred Streets. Tonen var melodisk, mjuk och luftig på en och samma gång, men kunde blixtsnabbt växla till ett mer rörligt, aggressivt tonspråk.

I extranumren medverkade även trions barn. I den skira balladen Love Is Real hördes Amanda Öström och Lilo Berglund i fin, vacker stämsång. Magnus Öström och Noa Svensson dubblerade på varsitt trumset i en dynamisk tolkning av Dodge the Dodo, därefter fyllde Dan Berglund på med ett laddat stråksolo som efterföljdes av inspirerade, gnistrande soloinpass av Jonas Berglund och Ruben Svensson på gitarr samt Albert Berglund på altsax.

Dan Berglund och Magnus Öström har sedan E.S.T. upplöstes spelat var för sig i ett stort antal olika band och projekt, där Tonbruket respektive Magnus Öström Group är bland de mest välkända, och sedan flera år tillbaka spelar de även tillsammans i trion Rymden. Denna finstämda men samtidigt vemodiga kväll blev det extra tydligt hur betydelsefulla och odödliga EST-låtarna faktiskt är.
Patrik Sandberg