INFALLSRIK TRIBUT TILL JAN JOHANSSON PÅ BIO ASPEN

Lokaljazzen 8: musik av Jan Johansson

Bio Aspen, Hägersten, Stockholm, 29 mars 2023

Agnes Persson g, Alex Zethson p, Vilhelm Bromander b, Cornelia Nilsson dr, Juan Romero perc.

Pianisten och kompositören Jan Johansson (1931 – 1968), den kanske mest folkkära av alla svenska jazzmusiker någonsin, var föremål för tolkningar denna kväll på ett fullsatt Bio Aspen, i serien Lokaljazzen. Det är den åttonde konserten och tidigare har man tolkat musik av: Per Henrik Wallin, Jan Wallgren, Barbro Hörberg, Nils Lindberg och Bobbie Ericson och Bo Nilsson, som delade kväll samt Börje Fredriksson och Berndt Egerbladh.

Initiativet har tagits av trion Alex Zethson, Vilhelm Bromander och Cornelia Nilsson som utgör kärnan och kompet och kvällen till ära hade man bjudit in gitarristen Agnes Persson och slagverkaren Juan Romero.

Man inledde kvällen med Vi ska ställa till en roliger dans, som är en traditionell folklåt från Johanssons sista skivinspelning,  Musik genom fyra sekler, vackert framfört, i lugnt tempo.

Fortsättningen blev en resa genom Johanssons bredd av musik. Många gånger har hans mest berömda skiva, med tolkningar av svenska folklåtar, Jazz på svenska, överskuggat mycket av annan musik som han gjorde. Johansson gillade allt från gamla slagdängor till avantgardisk konstmusik. Därför var det bra att vi inte fick höra dessa låtar denna kväll!

I stället fortsatte man med Prisma från trioskivan 8 Bitar med bra pianospel av Zethson och gitarr av Persson. Rupert Clemendore var en slagverkare från Trinidad som vistades i Sverige på 60-talet och som Johansson spelade med. Han har skrivit Parang chant som finns med på skivan In Pleno och som inleddes med Romero på congas i ett fint samspel med Nilssons trummor. Jag tycker särskilt mycket om hennes spel med pukstockar.

En viktig del i Johanssons, alldeles för korta karriär, var den musik han skrev för Radiojazzgruppen och stycket Den korta fristen skrev han just för denna. Den fick vi höra i ett svängigt arrangemang med ett inledande bassolo av Bromander och bra gitarrspel av Persson.

Johansson gjorde ett arrangemang av renässansmusikern John Dowlands vackra If my Companplaints och den fick vi höra i en tolkning där Zethson inledde på piano.

Ett exempel på hans stora intresse för musik från hela världen fick vi höra i den bearbetning han gjorde av den traditionella danssången Nanda mundani från Kenya som här blev till en rytmisk orige med Romero och Nilsson.

Ett musikaliskt kraftprov med mycket noter och en av höjdpunkterna blev det när låtarna Mobil 4, Blues i dimma och Rotation framfördes i ett svep. Mästerligt spelat! En musik som vittnar om Johanssons bredd men också om denna grupps nyfikna sätt att närma sig musiken.

Ännu en låt av Clemendore framfördes, Kiswahili, en rituell dans- och sångtyp från Kongo med västindiska inslag, där Romero inledde på congas. En låt som finns med på skivan 300,000. Den följdes av Blues i oktaver i en lekfull tolkning.

För att ytterligare manifestera Johanssons bredd spelade man hans arrangemang av Bob Dylans Blowin’ in the Wind som också fick avsluta denna fina kväll på Bio Aspen.

Jan Johansson var mångfaldig i sin musik på ett helt naturligt och musikantiskt vis långt innan begreppet blev PK-anfrätt, vilket denna trio med gäster övertygade mig flera gånger om!

Nu framförs musiken i denna serie med tolkningar av svenska jazzkompositörer bara en gång och vi som tog oss till Bio Aspen i Hägersten kan verkligen känna oss privilegierade, men jag tycker att musiken ska komma ut till alla jazzklubbar i landet, som egentligen borde stå i kö för att få engagera denna trio med gäster! Det är ingen ”svår” musik, det är en del av vårt kulturarv och något av det bästa när det gäller svensk jazz.