Ingen riktig magi när Billy Strayhorn hyllades

Billy Strayhorn var en kompositör som verkade i skuggan av den store Duke Ellington och tvingades att ligga lågt på grund av sin hudfärg och sexuella läggning.

Många kompositioner som vi förknippar med Duke har i själva verket Strayhorn som upphovsman, däribland mästerstycket ”Take The A-Train” som får inleda hyllningen denna afton, levererat i ett ovanligt sävligt mediumtempo. Men det funkar faktiskt! I balladen ”Passion Flower” – som harmoniskt för tankarna till Ravel, Debussy och den klassiska impressionismen -vill John Ruocco gärna briljera med snabbfotat klarinettspel, snudd på för mycket av det goda.

Trumpetare Fryland blåser på friskt och frejdigt, men schabblar en aning i sina improvisationer. Klippan i bandet är pianisten Rasmus Ehlers, som tolkar Strayhorn-Ellington idiomet på ett högst övertygande manér.

En hyllning till Billy Strayhorn är ytterst välkommen, även om gruppen inte får till den där rätta Ellington magin- det låter efter hand mest som ett ordinärt bebopband. Tycker jag om jag får vara lite tjurig. Men måhända hade andra diggare större utbyte av aftonens välförtjänta ”Hommage ” till en underskattad kompositör.

Text och foto: Per Wikén

STARDUST JAZZKLUBB LUND Fredag 28 februari
Remembering Billy Strayhorn
Thomas Fryland tp, John Ruocco cl ts, Rasmus Ehlers p, Jacob Roland b, Jacob Roved dr.

{jcomments on}