Innovativt och profilerat med Hederosgruppen på Fasching

Hederosgruppen, Fasching Stockholm, 23 februari 2025

Hederosgruppen mutade ganska snabbt in personlig nisch och fick stort genomslag och gensvar i det genrebreda jazzspektrat. Flera utmärkelser har det blivit bl.a OJ:s Gyllene skivan 2022 för gruppens andra platta, Ståplats. Nu var det aktuellt att lansera deras tredje utgåva Stilbrott, en titel som väl definierar gruppens förhållningssätt. Det finns något rejält över gruppen, inte bara i musikalisk hantverkskicklighet utan också i deras oblyga och självklara sätt att tänja gränser och blanda  egna idéer, influenser och stilar. På skiva är det mer välordnat, sammanhållet och polerat jämfört med att höra gruppen live. Både de anarkistiska och lekfulla inslagen får blomma ut och sträckas längre i konsertsituationen. Inget är givet eller förutsägbart och det tar ofta ett tag att identifiera gruppens varierade kompositioner. Merparten av det som spelades på ett välfyllt Fasching kom från Stilbrott men blandades upp med tidigare material, ibland i skarvlösa sjok.

Samtliga i gruppen är förutom eminenta instrumentalister också innovativa kompositörer med en vid palette och en kollektiv approach. Spännvidden är stor. Allt ifrån subtila ballader som Här kommer en dikt jag skrev inatt av Andreas Sjögren, vemodiga folktoner som i Martin Hederos Vargvalsen, energist repetitivt som i Emil Strandberg Torpstora flyttblock, struttig, skumpande sextiotalssound som i Josef Kallerdahls It´s a Shane eller racersnabbt i Ornette Colemansk expressiva Bismillah bebop av Konrad Agnas. Det är just de stora frihetsgraderna i formspråket parat med en varierat, stundtals komplext sound som profilerar gruppen. Hederos keyboards och analoga teknik skapar ibland en taggig och skev ljudbild som bygger in motstånd och dynamik. Likaså Sjögrens saxar som ibland är följsamma, ibland trilskas, vilket även gäller Strandbergs varierade trumpetspel. Agnas precisa, ibland återhållna trummor och Kallerdahls stadiga, drivande stundtals lyriska bas ger ett tryggt ramverk. Till epitetet rejäl vill jag också lägga direkt, okonstlad och uppriktig, vilket inte minst gäller gruppens förhållande till intron och outron. Det är oftast kraftfullt från start, ”pang på” och inte sällan blir det ”tvärstopp”  vilka inte alltid är förutsägbara. Effekten blir att uppmärksamhet och fokus skärps från lyssnarhåll.

Ett av Hederosgruppens mål – såsom Emil Strandberg formulerade det från scenen – är att se hur långt man kan gå.  Man har definitivt kommit en bit på väg, men det finns mycket kvar attgöra då potentialen är stor för fortsatta vandringar!