Instängslad Porter-musik med BBB

För ganska exakt ett år sen så spelade Bohuslän Big Band och Nisse Landgren i Aneby konserthus. Ett trevligt och varierat storbandsprogram. Välspelat, bra solister. Flera som bidrog till ett fullbesatt konserthus i tisdags var säkert sådana som kom åter för att höra något liknande. Ett helt program med bara musik av Cole Porter borde väl hamna vid storbandsvägens mittlinje?

Många blev säkert överraskade när musiken kom igång, för den engelske arrangören Colin Towns hade nämligen tänkt helt annorlunda. Visst kände man igen melodierna, Too darn hot, I love Paris, Love for sale och så vidare i två set där alla titlar fanns förtecknade i konsertprogrammet.

Men det var som om Towns valde att lägga betoningen i varje melodi på ett ovanligt sätt, musiken kändes igen, men samtidigt inte. Allt, förutom ofta mycket korta soloinpass, var nedskrivet. Man fick mer en känsla av en symfoniorkester som spelade någon komplex nyskriven seriös musik, med en dirigent som vände stora notblad, än en hyfsat lössläppt jazz-grupp.

Därmed inte sagt att det var musik som var ointressant. Snarare var den ofta komplex och ovanlig på ett spännande sätt, även om somligt inte riktigt släppte från notpappret.

Några riktigt bra nummer fanns här dock. Too darn hot presenterades återhållet och skört, med ljus och spröd sång från Landgren. En kontrast till sångens innehåll som blev fin. In the still of the night spelades i tre olika versioner där man inledde med att göra hela orkestern till en kör som sjöng texten och där de flesta i publiken överraskades av hur bra alla sjöng. Väldigt roligt! Därefter samma melodi i ett orkesterarr för att avslutningsvis bli ett sångnummer för Landgrens fortfarande mycket återhållna röst.

I andra set var det Miss Otis regrets som blev huvudnummer. Ett långt och ambitiöst arrangemang där Towns inledningsvis deklamerade den sorgliga texten om olycklig kärlek för att gå över i ett vackert orkesterparti och senare fin sång av Landgren återigen. Mitt i ett dramatiskt parti citerade han det mässande avsnittet i Coltranes A love supreme. Kändes helt följdriktigt.

Vilopunkter för storbandsälskarna blev ett par ”battle of trombones” mellan Landgren och Niclas Rydhs bastrombon (poängseger för Rydh!!) och senare Landgren vs Karin Hammar. Roligt och klassiskt på många sätt, men det bröt av mot den genomkomponerade stil som Towns valde för merparten av kvällens program. Love for sale fuskades bort i ett arr som helt dolde Porters socialrealism och innehållet om prostitution.

Bandet spelade denna komplicerade musik med stort allvar och full koncentration. Korta men effektiva och förtätade solon. Ska jag bara välja ut något i soloväg så får det bli Staffan Svenssons sordinerade trumpet som vid ett par tillfällen var nedtonat dramatisk och känslofylld.

Musik väl värd att höra, även om programmets titel, Don’t fence me in, är felvald tycket jag. Towns arrangeman blev ett kanske skört, men ändå ett stängsel och frihetsgraderna därmed rätt få!

Jan Strand

Fotnot: Spelningen i Aneby inledde en turné för BBB och Colin Towns. Den 24/3 blir det Ljungskile, 25/3  Helsingborg. Därefter fyra gig i Tyskland före avslutning 31/3 i Kalmar.

Don’t fence me in – The music of Cole Porter

Bohuslän Big Band
Nils Landgren
Dirigent och Arrangör – Colin Towns.

Aneby konserthus 22/3

Tp: Lennart Grahn, Samuel Olsson, Staffan Svensson, Jan Eliasson.

Tb: Magnus Svedberg, Christer Olofsson, Karin Hammar, Niclas Rydh, Nils Landgren (+ vo).

Sax och träblås: Johan Borgström, Björn Cedergren, Ove Ingemarsson, Mikael Karlsson, Alberto Pinton.

Tommy Kotter p, Yasuhito Mori b, Göran Kroon dr, Ebba Westerberg perc.