Isabella Lundgren briljerade på Messingen

Isabella Lundgren med Carl Bagges trio, 21/10, Messingen, Upplands Väsby. Isabella Lundgren (vo), Carl Bagge (p), Palle Sollinger (b), Daniel Fredriksson (dr).

Dagen efter den konsert Isabella Lundgren gav på Cirkus i Stockholm under Stocholm Jazzfestival – och där hon enligt uppgift tog sig an ”the queens of heartache”, sångerskor som Billie Holiday, Judy Garland och Edith Piaf – framträdde hon med Carl Bagges fantastiska trio på Messingen i Upplands Väsby.  Även om hon tolkade några sånger förknippade med Nina Simone, Edith Piaf och Judy Garland var konsertprogrammet inte exklusivt ägnat åt kvinnliga sångerskor. Men det var den amerikanska sångboken som gällde – och då är Lundgren som allra bäst, enligt min mening.

Tiden stod stilla när hon sjöng en ballad som All the way, men hon excellerade också i ett shownummer ur Judy Garlands repertoar, fick med trions hjälp Nobody knows the trouble I’ve seen att svänga rejält, och hon uttryckte kraftfullt trots i Nina Simones I’m gonna leave you.  

Det är några år sedan jag såg Isabella Lundgren live senast. Alltid har hon imponerat, men jag tror aldrig att jag har hört henne bättre än här. Det kändes som om hon liksom blivit befriad både vokalt och som scenartist.  Hon har utvecklat en scennärvaro utan förställning och manér. Varje sång gav hon en mening och ett djup. Lundgren räds ju som bekant inte starka känslor, men hon blir aldrig patetisk. Hon blir heller aldrig behagsjuk, inte ens i Charlie Chaplins underbart sockersöta Smile. 

Till sist: Isabella Lundgren vore ju inte den hon är om vi inte också fick oss till livs en dos tankar om livet i mellansnacket. Det hör liksom till. 

En underbar konsert var det. Den som missar Isabella Lundgren live har sig själv att skylla. 

Jörgen Östberg