Jazz i Brännvinskungens Sal – Janne Kullhammar röjer väg

Likt saxofonspelande sonen Jonas är pappa Janne Kullhammar en person med många bollar i luften. Sonen Jonas har skapat och utvecklat den formidabla skivetiketten Moserobie, parallellt med ett förstklassigt musikanteri i många grupperingar av spjutspetskaraktär.

Medan pappa Janne gjort sig alltmer bekant för ett helgjutet och pådrivande trumspel, samtidigt som han startat en högst ambitiös musikskola med pedagogik styrd av synkoper. Skivdebuterat i eget namn gjorde Kullhammar Senior så sent som förra året, med en vital och kritikerrosad cd som bär den passande titeln Resolut Jazz.

Janne Kullhammars senaste projekt är att arrangera jazzkvällar på Långholmen, närmare bestämt i den sällsynt vackra Brännvinskungens Sal på Carlshälls Gård.

Framgångarna, såväl musikaliskt som publikt, har varit så goda att verksamheten fortsätter även i höst. Till och med att Janne Kullhammars vägröjande jazzkvällar ska ingå i Stockholms Jazzfestival.

Den första säsongens final en sällsynt varm och vacker juniafton presenterade Amanda Sedgwick som gästsolist. Hon tar initiativet direkt med en snabb version av Just Friends och ett långt, innehållsrikt solo.

Det är alltid lika välgörande för själen att fångas av ett musikanteri som är påfallande äkta och okonstlat, samtidigt som det gedigna kunnandet och den självklara återkopplingen till traditionen skänker trygghet och stadga. Ännu en god sak är att Amanda vågar visa sig själv, utan några som helst trix, later eller överdrifter.

Hon är på så vis väldigt långt ifrån ”en hipp snubbe”. Detta märks även i hennes sound, som är rakt, vibratofritt och snarast stramt, samtidigt som där finns både värme och djup. Hela tiden med perfekt intonation.

Likadant med hennes teknik. När det passar kan hon bjuda på utsökt snabba löpningar, där varje fras har ett melodiskt egenvärde och fullföljs med precision. Men oftast utvecklar hon sitt tonspråk mer eftersinnande och naket, med fullödig harmonik och renskalad melodik.

I skärningspunkten mellan dessa njutbara egenskaper växer hennes egenart fram. Hon är kort och gott en strålande musikant, med en altsaxprofil i Rolf Billbergs efterföljd.

Repertoaren denna afton är en fest för älskare av evergreens. Från Confirmation och Autumn in New York till They Can´t Take That Away From Me och Time After Time. Amandas spelkamrater stöttar hela vägen, longörerna är få, trots avsaknad av repetitioner.

Vilken låt kör vi? Bra! Vilken tonart? G, perfekt! Jazzens unika möjlighet att fånga stundens ingivelse firar triumfer.

Andra set inleds med Charlie Parkers finurligt karibienfärgade blues Barbados. Därefter lägger Amanda instrumentet åt sidan och ställer sig barfota framför trion, utan mikrofon. Hon har inte hunnit sjunga många takter på den ljuvliga balladen East Of The Sun innan Brännvinskungens Sal fylls av en kollektiv andäktighet. Som hon sjunger! Allt finns där; balansen, intimiteten, en fräck indelning och en insiktsfull analys av texten. Tolkat med en underbart spännande och lagom beslöjad röst, med stark närhet till den egenartade Abbey Lincoln.

Kvällens mäktigaste applåd utbryter, medan krav på mer sång hörs från flera håll. Amanda gläds över reaktionerna och levererar en utlevelsefylld och bluesig version av Since I Fell For You. Nya krav på mera sång och vi bjuds på kvällens vokala höjdpunkt; Sophisticated Lady. En fullkomligt utsökt version av Ellingtons suveräna ballad. Eftersom melodin spänner över ett brett tonalt omfång hinner jag reflektera att en ”icke-sångerska” som Amanda Sedgwick kan få problem. Men nej, även det högre registret bemästrar hon galant.

Bakom Amanda denna givande afton, där även den ljuvliga miljön och den goda akustiken firar triumfer, gör Pelle Karlström ett gott jobb med flera kluriga och vältajmade inpass på elpianot, vars sound i och för sig inte var någon höjdare. Janne Adefelt vid kontrabasen är tryggheten personifierad, med ett spel som förankrar grundtonerna utmärkt. Samtidigt som kapellmästaren, trådhållaren och initiativtagaren Janne Kullhammar på ett lyhört och swingmättat vis håller den rytmiska grytan kokande.

Vägröjaren Janne Kullhammar blickar oförväget framåt och utlovar flera spännande musikaliska konstellationer under kommande höstsäsong i Brännvinskungens Sal.

Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus

Tisdag 25 juni i Brännvinskungens Sal på Carlshälls Gård, Långholmen, Stockholm.

Janne Kullhammars Trio med Pelle Karlström elpiano, Jan Adefelt kontrabas & Janne Kullhammar trummor.
Gästsolist Amanda Sedgwick, altsaxofon & sång.