Meny
Det råder ingen tvekan om att melodisk mainstreamjazz har en given plats i mången mogen musikdiggares hjärta. När Ålandsdestinerade Cinderella kastar loss från Strömkajen i Stockholm för en dygnskryss ingår en gång per kvartal en jazzensemble som med garanti levererar populära standardlåtar och evergreens.
Ombordmönstrade kvintetten senast det begav sig var Hacke Björkstens Three Generations. Fem ädeljazzmusikanter från tre generationer, med ett åldersspann på närmare femtio år. Vilket inte på något sätt utgör ett problem när det handlar om tidlös jazzmusik.
Även om kryssningsfartyget Cinderella har kapacitet för 2 500 gäster är det satt en gräns på 300 jazzvänner som ryms på ett behagligt vis i samband med de två konserter som ingår i jazzkryssningen. Föreningen Nalens Vänner arrangerar resorna tillsammans med Viking Line och det känns helt naturligt att travestera den legendariske Nalenpappan Topsy Lindbloms reklamslogan: Festligt, Folkligt, Fullspikat.
På väg att fylla 80 är Hacke Björksten ännu vid full vigör och levererar hårdsvängande mainstreamjazz varvat med älskvärt presenterade ballader. Han är också klok nog att omge sig med några av de främsta musikanterna av i dag. Exempelvis Hans Backenroth, vars basspel är helt outstanding.
Ibland omtalas musikanter med viss ironi (och avund?) såsom varande ”onödigt begåvade”. Karl Olandersson hör till dessa. Hans wah-wah-sordinerade spel under denna jazzkryssning blev till ett av de mest minnesvärda inslagen. Speciellt när han dessutom kombinerar sordinspelet med en förunderlig förmåga att då och då vända ut och in på rytmiken.
Ulf Johansson Werre hör också till de musikanter som begåvats extra mycket, förmodligen redan från födseln. Uffe har dessutom den egenheten att han är lika skicklig, oavsett han hanterar klaviaturen eller trombonen. Explosivt och medryckande blir det i båda fallen. Att han dessutom passar bra ihop med den likaså mycket utåtriktade Hacke Björksten är helt uppenbart.
Three Generations saluterar sina husgudar med härlig intensitet. Jazzkryssningen inleddes sålunda med Charlie Parkers Billie´s Bounce och avslutades med Mercer Ellingtons bluesrökare Things Ain’t What They Used To Be. Innan Hacke Björksten stampade in finalmelodin bjöd han den entusiastiska publiken på en direktöversättning av låttiteln: ”De’ va’ mycke’ bättre förr”.
Var och en må ha sin uppfattning. Men visst ligger det en hel del i påståendet…
Text: Leif Domnérus
Foto: Nilla Domnérus
Dygnskryss med M/S Cinderella, 26-27 september.
Medverkande: Gruppen Three Generations med Karl Olandersson trumpet, Hacke Björksten tenorsax, Ulf Johansson Werre trombon, piano & sång, Hans Backenroth kontrabas & Ronnie Gardiner trummor.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här