Navelskådande musik är inget för den utåtriktade familjen Carling. Målsättningen är i stället att bjuda en förväntansfull publik på energirik och glädjefull jazzmusikalisk underhållning. Gärna i kombination med en snitsig stepp eller en vältajmad jonglering. Eller, hoppsan, en trumpinne som försvinner rakt ner i näsan…
I centrum för denna mångfacetterade och stundom cirkusliknande jazzshow återfinns den karismatiska och multibegåvade Gunhild Carling. Hennes förmåga att formulera musikaliska fullpoängare på snart sagt vilket instrument som helst är smått sensationell.
När Gunhild med ständigt glatt humör genomför sina solobravader har hon hela tiden en magnifik uppbackning av Carling Big Band. Stommen i orkestern utgörs av mamma och pappa plus de fyra syskonen. Att samtliga inhyrda tuttimusiker håller hög klass är på något sätt självklart. Gemensamt för familjen Carling är att de är utmärkta musiker.
Mamma Aina sköter banjokompet med ackuratess. Hennes erfarenhet av att spela klassisk violin är uppenbart en tillgång; ackordväxlingarna sker sömlöst och anslaget är hela tiden välavvägt, vilket ger ett homogent sound.
Pappa Hans Cooling Carling har alltsedan 1960-talet trakterat trumpet med klara rottrådar till tidig New Orleans, när Bix Beiderbecke och King Oliver regerade. Cooling intar i Carlingensemblen en mer tillbakadragen roll på scenen, men tveklöst är han den som i grunden svarar för att den musikaliska kontexten håller en ständigt hög nivå, oavsett orkestern exekverar hans egna stycken eller någon av de många evergreens som återfinns i repertoaren.
Bakom trummorna huserar Ulf Carling; en seriös galenpanna. Det rytmiska sviktar aldrig, men när Ulfs tokerier drar igång är det svårt att inte dra på smilbanden. Speciellt när han kliver fram och bjussar på utsökt svängig stepp, eller för den delen en slags swingdans som innefattar hela den lealösa kroppen.
Brorsan Max är ekvilibristen i syskonskaran, oavsett han sätter fiolen under hakan eller tar fram tenorsax och klarinett. Allt går undan i expressfart men absolut utan slarv. Att Max vid sidan om musicerandet även är en jonglör av rang, det är också uppenbart.
Gerd är den fjärde i denna snudd på otillbörligt musikaliska syskonskara. Hennes altsaxofonspel vittnar om en genuin känsla för den tidiga swingeran. Svänget, soundet och stilen är perfekt balanserat. Att Gerd även kan leverera snyggt pianokomp eller furiöst trombonspel i par med syrran Gunhild ingår liksom i det familjära konceptet.
En afton med Carling Family bjuder på en osvikligt svängig och fartfylld jazzshow.Välrepeterat och utan longörer.
Saknar man möjligen en musikalisk fördjupning får man i stället glädjas åt att bli grundligt underhållen. Vilket skedde under två utsålda kvällar på Jazzens Museum den 24:e och 25:e juli.
– En av sommarens absoluta höjdpunkter, sammanfattade Rolf Carvenius, som år 1999 mot alla odds startade Jazzens Museum i Strömsholm. Den unika kulturgärning med såväl museum, restaurang och sommarkonserter som Rolf Carvenius så ambitiöst och framgångsrik hållit igång i femton år skall vi berätta mer om i kommande nummer av OrkesterJournalen.
Text: Leif Domnérus
Bild: Nilla Domnérus
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
