En varm ton, flytande frasering, oemotståndligt sväng – nu är han här igen, danske fantomtenoristen Jesper Thilo med uppdrag att behaga skånska jazzdiggare.
Och han låter som han alltid gjort, Thilo uttrycker sig fortfarande med samma självklara kraft och pondus som förr i tiden. Det är inte utan att man förstår att Jesper levt i samma kommun som tenorgiganterna Dexter Gordon, Ben Webster, Don Byas och tydliga spår från dessa tre gentlemen finns med i Thilos uttryckssätt.
Ännu vital och spelsugen gör han ingen besviken, visar inga tecken på trötthet eller ålderskrämpor, trots att ha varit i gång ca 45 år – han blev ju redan 1971 utsedd till årets jazzmusiker i Danmark.
Denna afton, hyllas vibrafonisten Milt Jackson där Roger Svedberg fått det ärofulla uppdraget att personifiera mästaren från Modern Jazz Quartet, vilket han utför med den äran.
Med två klubbor i var hand låter han, likt en magiker, händerna dansa runt över vibrafonens metalltungor med full kontroll och spelglädje, kompad av en annan trollkarl, danske (förstås!) supertekniske basisten Bo Stief som utnyttjar kontrabasens register på ett manér jag inte trodde vara möjligt. Flyhänte pianisten Mattias Nilsson och stadige trummisen Bengt Stark kompletterar föreställningen med bravur.
Vi blir självklart en sådan här hyllningsafton undfägnade klassiska MJQ nummer som ”Bags Groove” och den osannolikt vackra hyllningen till en av de främsta gitarristerna, franska hotkvintettens upphovsman, kompositionen ”Django”. Förutom ett flertal andra nummer ur MJQ:s repertoar förstås.
Ett överfullt hus tog sista chansen att digga kvalitetsjazz innan julstöket sätter i gång.
Jesper Thilo ts, Roger Svedberg vib, Mattias Nilsson p, Bo Stief b, Bengt Stark dr
Text: Per Wikén
Foto: Lasse Seger
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
