Johan Lindström och NBB trollband på Västerås Jazz Festival

Text: Patrik Sandberg Foto: Patrik Sandberg

Johan Lindström & NBB + Blacknuss & NBB, Västerås Jazzfestival, Västerås Konserthus 4 april, 

Johan Lindström har länge varit en av landets flitigast anlitade och inflytelserika musiker, kompositörer, producenter och arrangörer.

I jazzkretsar är han kanske mest känd som en av medlemmarna i och grundarna av Tonbruket och för samarbeten med Per ”Texas” Johansson, Jonas Kullhammar, Rebecka Törnqvist och Nils Petter Molvær. Musiken på gitarristens senaste album Johan Lindström & Norrbotten Big Band (Moserobie) bygger på musik som han skrev och arrangerade för det meriterade storbandet under sin tid som Composer in Residence och huskompositör år 2020.

På skivan är musiken uppbyggd som en niodelad, skissartad, nyansrik svit, likaså nu när materialet framfördes live men i något omkastad ordning under ledning av saxofonisten Joakim Milder.

De kluriga, originella och avancerade arrangemangen är ingen match för de skickliga musikerna i NBB att hantera: en sprudlande energi sprids i ett klangrikt ljudlandskap och snabbt stod det klart att detta möte skulle bli fruktbart och inspirerat.

Samtliga i ensemblen ger både driv och tyngd åt Lindströms snillrika kompositioner. De kosmopolitiska låtarna återspeglar Lindströms breda stilistiska musiksmak. Han rör sig obehindrat över musikaliska gränser:  jazz, art rock, post-rock, kabaré, cha-cha, kraut, exotica, körmusik, avantgarde, folkmusik, americana, nutida och mambo. Själv säger Lindström att han hämtar näring både hos Kurt Weil, Igor Stravinsky och Peréz Prado.

Den dystopiska, melankoliska känslan är tydligt framträdande, ett tilltal som känns igen från Lindströms arbete med Tonbruket och hans egen septett. Lindström får i team med NBB tillfället att använda sig av hela sitt detaljrika vokabulär, med kreativt handlag fångar han upp de olika subtila växlingarna som rymmer NBB:s soniska och färgrika palett. Vare sig Lindström spelar en understödjande roll eller står i händelsernas centrum så gifter sig storbandets kapacitet delikat med hans eteriskt klingande sound både på akustisk, elektrisk gitarr och pedalsteel. De stämningsmättade kompositionerna inspirerar till reflektion.

Samtliga i NBB  gör starka avtryck, både i ensemblespel som solistiskt. I en av konsertens bästa spår, kabaréjazziga och mambodoftande Ritmo Balsillo lyser trombonisten Mats Äleklint fram i ett kraftfullt solo i den högre skolan. Lindström själv bjuder genomgående på sparsmakat och briljant gitarrlir särskilt framträdande är hans spel i smäktande jazz-noir färgade balladen End of the dark hours och på akustiskt gitarrspel i den högre skolan i latinodoftande, dramatiska Östanvik där festivalgeneralen Magnus Lindgren själv gästar med glödhet tenorsaxspel. Britta Virves vid  klaviaturerna var hela tiden med på noterna med påpassligt finlir.

Jocke Milders kommenterar under spelningen att Johan Lindströms kompositioner är så enormt tuffa att ge sig i kast med men ger sådan näring och gör livet värt all leva. Kan inget annat än att instämma efter denna helt igenom fenomenala konsert. Ikväll (lördag) spelar samma gäng på Mötesplats Mariatorget i Stockholm.

Efter paus gästade storbandet musikerkollektivet Blacknuss som varit ett hem för jazz, hiphop och allt groovigt där emellan sedan tidigt 1990-tal. Medlemmar har kommit och gått, men bandets grundare, trumslagare och kapellmästare Martin Jonsson är kvar. Energin stegrades ytterligare några snäpp när sångerskan Kiralina Salandy och rapparen Adam Jewelle Baptiste (ADL) äntrade scen och lyckades få igång publiken. På ett lekfullt och samtidigt självklart sätt tog Blacknuss i team med NBB med oss på en skön och svängig resa. Konserten innehöll allt från dansant souljazz till mer tillbakalutat groove i låtar som Thinking of You, Last Night a DJ Saved My Life och Roberta Flacks Killing Me Softly With His Song .

I foajén efter konserten kunde man lyssna till unga Örebro/Göteborgsbandet Kungen Jazz.  Musiken rörde sig mellan instrumental progressiv rock och jazzrock med tydliga 70 -tals iinfluenser så som Mahavishnu Orchestra och Soft Machine. Särskilt Tommy Johansson Tappers distade gitarrer och klaviaturutflykterna från Gustav Elg Tyskling fångade uppmärksamheten. Trots att ljudbilden var tät och komprimerad gavs utrymme till mer luftiga passager. Musiken som skapades hade dock till fördel fungerat bättre i en rufig källarklubbsmiljö.

Imorgon lördag väntar lunchkonsert med Stella Gustin, Magnus Lindgren i duell med Bobo Stenson samt den avlutande galakonserten ,med Västerås Sinfonietta, Nisse Landgren, Trio X, Bobo Stenson, Stella Gustin och festivalgeneralen själv.

 

Annonser
Annonser
array(6) { [0]=> int(51323) [1]=> int(56180) [2]=> int(56015) [3]=> int(55316) [4]=> int(50803) [5]=> int(56164) }