Erika Alexandersson och Josef Kallerdahl som de flesta vet vid det här laget, den lågmälda och emotionella musikens korrespondenter. Brev från insidan.
Erika sjunger ärligt och gripande i singer-songwriter traditionen. Josef använder kontra- och elbasarna lite som en gitarr, ja rent av ett piano. Han lägger ut breda tonala och ackordbaserade spektra, som tillverkade i en symbios med Erika. Det är vackert och innerligt men också ganska likartat. Några av Alexanderssons låtar skulle kunna bli hits i populärmusikaliska sammanhang. Detta inte sagt som något nedvärderande, tvärt om. Kompositionerna är måhända gjorda för det lilla formatet, men skulle kunna växa betydligt om de emigrerade till månghövdade orkestrar.
Man hör en hel del av vildfåglar och fredstrummor, nordenstammar och självtvivel. Erikas röst tycks komma långt inifrån, avskalad och självutlämnande som bara ärlighet kan erbjuda. Josefs något stiffa kontrabas fungerar perfekt som balans till Erikas innerlighet.
Kulturhusets hörsal är kanske inte vad Josef och Erika behöver för att komma till sin rätt. Avståndet är stort mellan publik och artister och det bli lite anonymt.
Josef och Erika
Kulturhuset Stockholm den 21 mars
Erika Alexandersson vo, Josef Kallerdahl b
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
