Stockamöllan är en sådan fantastiskt vacker och unik festivalplats så bara den och omgivningarna är värda ett besök.
Stockamöllan är också en by med 300 invånare (varav flera tillhörande Carlingklanen!), belägen mitt i Skåne och full med natur- och kulturupplevelser. Själva festivalområdet finns kring en ravin vid Rönne å och här bjuds en gång om året på klassisk och hårdsvängande jazzmusik i en gammal industrilokal, nu döpt till Kulturfabriken och i ett Yngve Edlundcirkustält.
OJ:s utsände var på plats under några timmar på lördagen den 15:e juni, och syn- och ljudintryck är följaktligen från detta tillfälle. Redan vid entrén ti6ll Kulturfabriken möttes jag av tongångar från Carling Family. Lokalen var fylld till bristningsgränsen. Men den svängiga musiken till trots trängde jag mig vidare fram och till Tältet där festivalens huvudattraktion Bob Wilbers Quartet fanns i startgroparna.
Wilber har ett CV och en skivlista bakom sig som inte så många kan slå. Han trakterade en böjd sopransax, en rak klassisk sopransax och en klarinett. Jag upplevde här Wilbers mjuka klarinettspel som hans starkaste sida.
Vi fick höra bl a Sweet Georgia Brown, Nobodys business if I do och Undecided. Bob Wilber kallade sen upp och dirigerade festivalens alla rörblåsare. Däribland unga och mycket lovande Nanna Carling på sopransax. Sheik of Araby blev snart till en enda stor jamhappening!
Vädrets makter ställde till det och när ljud och ljus uteblev under en kort tid mitt i konserten improviserade bandets sångerska Pug Horton (tillika Wilbers fru och scencoach) fram Singing in the rain. I denna välfunna låt deltog vi nu alla lite försiktigt. Ljud och ljus kom tillbaka och Bob Wilber spelade nu sopransax så vackert som bara han kan i Summertime och han avslutade med Please don´t talk about me when I´m gone.
Från Italien kom så Larry Franco Trio och vi förflyttades snabbt till Nat King Coles värld med en repertoar man inte hör så mycket av i dessa tider, Route 66, Straighten up and fly right och ytterliggare en lång rad gamla hits. Det hela avslutades med Volare och allsång i tältet!
Faktiskt inte så tokigt som man kunde befara. Stämningen höjdes i alla fall ett par snäpp!
Innan jag lämnade Stockamöllan för denna gång njöt jag nu av ett första set från Carling Big Band som ju aldrig lämnar någon oberörd. Bra, skickligt och fantastiskt jazzigt!
En hel drös av Carlingar bidrog förstås både med enskilda insatser och ensemblespel extraordinaire och inte minst med gotthumörbefrämjande scennärvaro.
Jag är väldigt tacksam för att det finns så generösa och proffsiga musiker som Gunhild Carling och hennes familj! Jag ser fram mot en åttonde och min andra upplaga av Stockamöllanfestivalen.
Text & foto: Stig Linderoth
Stockamöllan 2013
Jazz & Swing Festival 14-16 juni
Honeymoon Quartet, Larry Franco Trio, Bob Wilber Quartet, Carling Family, Carling Big Band, Gentlemen & Gangsters, Billinge Underhållningsorkester och Swinging Hayriders
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
