Bill Evans Vansband, Fasching, 15 mars februari 2025.
Saxofonisten Bill Evans är en återkommande gäst på Fasching och vid förra tillfället för två år sedan hade han med sig gitarristen Mike Stern.
Uppsättning med keyboardisten Gary Husband, trumslagaren Keith Carlock och den med kort varsel inhoppade basisten Pablo Contreras följde de klassiska fusionspår som Evans rört sig i sedan debuten med Miles Davis 1981. Merparten av materialet som spelades var från Evans senaste skiva Who I am (Vansman) som kom förra året.
Evans är en mycket driven solist och dominerade merparten av speluppläggen. Hans kraftfulla och bluesfärgade tenorspel var mest framträdande i de snabbare numren, medan hans sopransax med ett lyriskt, flödande uttryck präglade de balladinriktade materialet. Det finns en lättsamhet och lekfullhet i Evans variationsrika kompositioner, där han medvetet tänjer på genrens klichéer som t. ex den energiskt tassande Mica Moon inspirerat av hans katt. Lättsamheten och rörligheten gäller också några latinskt färgade spår som exempelvis Hearts of Havanna utifrån en vistelse där.
Trumslagaren Keith Carlock har länge spelat med Evans, men har också ett förflutet med Steely Dan och Sting och det märks påtagligt i hans rockiga backbeat kombinerat med ett återhållet konstanthållande utan några pålagor. Dock fick han blomma ut i ett längre trumsolo i andra set vilket innehöll extra allt. Basisten Pablo Contreras hade ett harmoniskt linjerat spelsätt med flera lyriska inslag och lanserades i några solonummer och intron under kvällen. Den som höll lägst egen profil var keyboardisten Gary Husband som mer sufflerade och övervakade helheten.
Som avslut spelade gruppen en löst sammanfogad verson av Jean Pierre, ett låt av Miles Davis som var ett signum för hans grupp då Bill Evans var medlem.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
