Lekfullt med fyra bröder i Aneby

Kända brödraskaror finns några i jazzhistorien. Hank, Thad och Elvin Jones är en, bröderna Montgomery med Wes som mest kända namn en annan som just nu flyter upp i minnet.

Just dessa båda har spelat in skivor tillsammans som bröder, men har då lånat in några medspelare för att det ska bli ett fungerande band. Här i Sverige har vi dock bröderna Agnas som tillsammans bildar en helt fungerande kvartett. Musikaliteten kommer via både miljö och arv både på mödernet och på fädernet, kan man gissa.

Trots sin ungdom visade Agnas Bros upp ett överraskande moget spel vid konserten i Aneby i tisdags. Kanske har bröderna inte riktigt hittat sin personliga särart än så länge, men tolkningar av både några Monk-klassiker och ambitiöst eget material visade att här har musik-Sverige ett spännande framtidskapital, oavsett vilken musik man kommer att spela framöver.

Hittills lånar man en hel del ur den klassiska jazzen, vilket är gott nog. En helt personlig stämpel på musiken har vi lyssnare tid att vänta på. För det är ju inblandning av nutida influenser som förhoppningsvis kan föra den improviserade musiken framåt och även locka till sig en yngre publik.

Sådan fanns till dels i Aneby, i huvudsak elever från närbelägna Sommenbygdens folkhögskola som sannolikt imponerades av Agnas brödernas tekniska kunnande. Den äldre delen av publiken verkade mest glada över att bröderna spelade musik från den egna ungdomen.

För egen del skulle jag gärna höra något som överraskade mig. Men detta är jag som sagt beredd att vänta på, parallellt med en förhoppning att alla fyra bröder stannar kvar inom jazz-genren.

I tisdags blev jag mest imponerad av Konrad Agnas lekfulla attityd bakom trummorna. Tillsammans med Mauritz bas skapar de två ett smidigt och rytmisk säkert komp-team.

Max Agnas vid pianot visade redan stort kunnande och ett drag av äventyrlighet som ibland antydde intresse för ett friare uttryck.

Kasper Agnas gitarrspel var stadigt förankrat i ett klassiskt och mjukt gitarr-sound med ett inslag av blues. Speciellt hördes detta i just en blues tillägnad brödernas farmor. Här fanns en starkare emotionell närvaro i musiken hos alla fyra, så man kan gissa att detta är en uppskattad anhörig.

Annars var en rolig tolkning av Monk’s dream en höjdpunkt. Lekfullt och fantasifullt spel som på ett fint sätt tog fram en ny sida av motståndet och avigheten i Monks musik.

Fortsätt så, Agnas-bröder, så hittar ni snart något helt eget!

Text: Jan Strand
Foto: Göran Engström

Aneby jazzklubb, Konserthuset Aneby 9/10 2012
Agnas Brothers:
Kasper Agnas g, Max Agnas p, Mauritz Agnas b, Konrad Agnas dr.