Ramon Valle Trio. Fasching 29 maj 2022.
Ramon Valle en klassiskt skolad pianist. Virtuos i teknik och beskrivs som emotionell i sitt spel. Utgår ifrån den kubanska klassiska musiken i sin form. Habanero, bolero, danzon, charanga. Men spelar det som en jazzpianist i improviserad form.
Denna kubanska jazztrio tradition där man har hela den historiskt tidsaxeln av kubanska musikstilar, och kan varsomhelst ta avstamp att skjuta ifrån i ny riktning.
Liksom i kubansk dans där man parafraserar, slänger in några mambo steg, eller från en afrokubansk orisha gudom.
Strax in i konserten inser Ramon Valle att detta är vår morsdag. Vilket ändrar konsertupplägget. Varje låt tillägnas nu familjemedlemmar och personer viktiga i hans liv. Kvinnor. Hans mor, fem systrar, hans son, hans dotter som är ballerina. ” we can communicate so deep” . Alla med små tillhörande historier.
Trion Ramon Valle piano, Omar Rodriquez Calvo bas och Jamie Peet trummor spelar med sådan lätthet. Intuitivt inlyssnande till varandra. Ofta lågmält, men med ett grymt driv under, basisten får många solopartier. Virtuost melodiöst. Trummorna mest tuschar med visparna och cymbalspel. Mer utrymme och polyrytmiskt intrikat i andra set.
En trio i världsklass. så fascinerande.
Det kan börja som en menuett i formen som i Five Sisters. Sirlig elegant. En plötslig satt accent, får intensiteten att stegra. Valle går djupare ner i pianostolen, eller halv reser sig upp. Matar intensiva rytmfigurer, låten tar av i nya riktningar. Sydafrikansk jive stil. Ett subtilt bas solo, för att fjäderlätt glida tillbaka i spröda tonkaskader. En fras från ”Siboney” En snabb blick och leende mellan trions musiker.
För en musiker, vilket jag inte är, skulle man kunna lägga en mansålder att dissekera alla tekniska subtiliteter och skiftande musikaliska traditioner involverade i denna konsert.
Men i slutändan en lekande, avspänd, improviserad konsert av hög densitet.
– This trio, förklarar Ramon Valle, we have so much fun. But also so much soul, as you hear. This is for you!
Konserten avslutas med bandledaren ensam vid flygeln, i Free at Last. Emotionellt, så emotionellt. Trummorna kommer in, skrapar cymbalerna. Som att släppa bojorna.
Bakom mig sitter en äldre basist ifrån Gästrikland. Han lutar huvudet mot väggen. Omtumlad. Tårögd.
Jag hade ingen aning vilken konsert jag skulle bevista. Det här var den bästa konserten jag upplevt i hela mitt liv!
Text och live teckning: Martin Ehrling
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
