Timbuktu eller, som han egentligen heter, Jason Diakité sjunger jazz charmigt och förträffligt bra! Jazzsångare är bristvara så han fyller också ett tomrum, och jag hoppas på en fortsättning. Med fina skickligt invävda jazzinslag i Werups lyriska infall, blir föreställningen Jan, Jacques & Jason ovanligt lyckad.
Men Pannacotta då – vad är det förutom en italiensk dessert? Jo, en duo, som även kallar sig kvartett. Med sina röster och celli ramar Anna Thorstensson och Charlotta Weber Sjöholm in estradörerna i ett intimt och vackert sammanhang.
Jan är utan tvivel som klippt och skuren för sin uppgift. Han har ju erfarenhet från Som om inget hade hänt med Povel, Putte och Wenche och med Jacques Levande tillsammans med Lill Lindfors och Jesper Thilo.
W C Handys St Louis Blues och Monks Round about midnight är långa och virtuosa nummer där samtliga deltar. Jaques lite återhållsamma sopransax, Jans briljanta piano, Pannacottas celli och sång och Jasons sång visar gruppens stora jazzkänsla och djupa inlevelse. Jason kryper under flygellocket och mekar med strängarna. Steinway vänder sig i sin grav, men Lundgren är med på noterna.
Med Pannacottas tvenne starka, nyansrika och vackra röster och celli får Lullaby of Birdland nytt liv.
Det är en mycket trivsam form av underhållning att blanda poesi med musik. Kärleksfullt och varsamt framför Jacques sin lyrik pratande, sjungande och spelande klarinett eller tenorsaxofon. Han uppmuntrar och leder sina medmusikanter på ett enastående härligt sätt. Ibland räcker det med ett litet leende. Jason är rätt artist med sitt uttrycksfulla kroppsspråk i sin panamahatt, sin ödmjukhet och personliga utstrålning.
Lasse Seger
JAN, JACQUES & JASON med DUO PANNACOTTA
Victoria i Malmö den 8 April 2010
Jacques Werup, Jan Lundgren, Jason Diakité, Anna Thorstensson och Charlotta Weber Sjöholm.
Som prenumerant på tidningen JAZZ kan du här logga in och läsa låsta artiklar och alla tidigare nummer.
Inte prenumerant ännu? Prenumerera här
