Lyriskt och dynamiskt med Arild Andersen Group

Arild Andersen Group, Fasching, 14 december 2022

Den norske basisten Arild Andersen är en ytterst namnkunnig musiker som funnits på den internationella jazzscenen sedan 60 –talet. Han var också med i den våg av norska musiker bestående av  bl.a Jan Garbarek, Terje Rypdal och Jon Christensen som tidigt formade och gav skivbolaget ECM:s en nordisk profil i början av 70-talet. Andersen har ett drygt tjugotal egna utgåvor och medverkar på långt fler samarbeten på ECM. Han har också genom åren lyft fram och varit mentor ett stort antal musiker ibörjan av deras karriärer t.ex  trumpetaren Nils Petter Molvaer, pianisterna Bugge Wesseltoft och Jon Balke samt gitarristen Eivind Aarset. Och att lyfta fram yngre musiker gäller ochså Andersens senaste grupp , som denna kväll gästade Fasching. Saxofonisten Marius Neset och pianisten Helge Lien har egna framgångsrika grupper på den internationella scenen, liksom trumslagaren Håkon Mjåset Johansen. Gruppen har funnits några år men speltillfällena har varit begränsade, både på grund av pandemi men också relaterat till olika egna projekt.

I en intervju nyligen i Jazzwise beskriver Andersen att han med tanke på gruppens breda erfarenheter kunnat komponera mer lösa ramar än vad han brukar och därmed ge stora utrymmen för improvisation. Och just en mycket vid spelplan  präglade konsertens två matiga set. Andersens bas introducerar, oftas en enkel folkmelodiskt anstruken melodislinga som han gradvis expanderar. Neset eller Lien tar vid, fångar upp och och sätter strukturen och övriga fyller i och fyller ut. Sedan växlas solopartierna, där Neset ofta med sedvalig hög intesitet expressivt tänjer gränser med sin tenor- eller sopransax, kraftfull expressivt. Lien har både  ett lyrisk men också  ibland lite atonalt, fritt markerande förhållningssätt som han växlar. Och Andersens organiska kompositioner rör sig fram och tillbaka och ändrar skepnad och färgning.

Under andra set kliver Mjåset Johansens fram med ett starkt explosivt trumspel, där han inte bara punkterar utan ochså tvärt bryter av flödet. Merparten av materialet präglas av en stark dynamik, men på några mellanspår ges lyriskt andrum. Gruppen har nyligen släppt en skiva Affirmation på ECM och en del kompositioner från denna spelades. Men live blir det kollektiva trycket  mer oraffinerat och expressivt, vilket i mina öron definitivt är ett plus.