Lysande Eje Thelin-tribut på Bio Aspen

Lokaljazzen Eje Thelin

Bio Aspen, Aspudden, Stockholm, 16 april 2025

Ola Rubin tb, Martin Küchen ts, Alexander Zethson p, Vilhelm Bromander b,
Maria Dahlin dr.

Bio Aspen i förorten Aspudden är en viktig scen för jazzmusik i Stockholm. Sedan starten med serien Lokaljazzen har man hittills med denna konsert, som tillägnades trombonisten och kompositören Eje Thelin (1938 – 1990), genomfört 22 konserter! I serien har man på ett intresseväckande och pedagogiskt sätt presenterat och tolkat svenska jazzkompositörer, flera vars musik sällan spelas numera. Den musikaliska nivån har genomgående varit mycket hög. Bakom serien, som initiativtagare, står pianisten Alexander Zethson och basisten Vilhelm Bromander ofta i sällskap med trumslagaren Cornelia Nilsson. De har sedan bjudit in olika solister beroende på temat för kvällen. Några av dessa har dessutom haft en särskild relation till musikern i fråga.

Eje Thelin var en av de främsta trombonister som vi har haft i landet och som också uppmärksammades internationellt. På 1960-talet ledde han en av landets bästa jazzgrupper, kvintetten med Ulf Andersson, Joel Vandroogenbroeck, Roman Dylag och Rune Carlsson, som spelade hardbop. De gjorde den lysande skivan So far 1963 (EMI), som belönades med det årets Gyllene skivan i OJ.

1967-72 var Thelin verksam som trombonlärare i Graz och under den perioden spelade han mest frijazz med bl.a. den tyska pianisten Joachim Kühn. Tillbaka i Sverige bildade han en annan supergrupp, Eje Thelin Group, med pianisten Harald Svensson, basisten Bruno Råberg och trumslagaren Leroy Lowe. De spelade en mer avspänd, högst personlig jazz med ett ganska typiskt 70-talssound, med Svensson även på el-piano.

Det var från den först- och sistnämnda perioden som man valde att spela musik denna kväll på Bio Aspen i den nästan fyllda salongen. Man började lite försiktigt med Ny jojk, en låt som inte finns inspelad sedan tidigare, trombon och tenorsax unisont, där Martin Küchen fick första solot. Hans sätt att spela bidrog till att ge musiken en ganska fri prägel, vilken den var genomgående i samtliga låtar. Ett kreativt förhållningssätt som musiken mådde bra av. Thelins egna ”fria” period var dock främst under tiden i Graz och musiken kunde senare låta förhållandevis ganska städad.

Man fortsatte sedan med ett medley, Time – Capricorn också de från tiden med E.T. Group.  Fint solospel av Ola Rubin i god Thelin anda. I övrigt en öppen tolkning, av mer frijazzstuk, i förhållande till originalinspelningen på en Caprice-skiva från 1975.

En feature för Rubin blev det även  i den folkmusikklingande Folk Song, som här gavs en långsam tolkning till skillnad från originalets snabba på skivan So far. Rubin tog tid på sig ett mycket fint spel. Küchen bröt in i det hela med en tenorsax som förde tankarna till Ayler och Shepp, bra!

I låten So far, presenterades temat för att sedan övergå i ett bassolo, pregnant spelat av Ville Bromander. Här fick även Alex Zethson utrymme i ett fint pianospel. Bromander ihop med Zethson, som jag hört många gånger, är väldigt samspelta. Med Maria Dahlin, som jag tyvärr inte hört lika ofta, vid trummorna blev det riktigt tight. Hon drev på det hela i ett lyhört och väl avvägt spel. Även i Little green men, från tiden med E.T Group, fick Bromander inledningsvis excellera som den lysande basist han är. Här bjöd också Dahlin på ett fint trumsolo. Man avslutade med Fast från kvintettiden i ett som titeln anger, rasande tempo.

Det är verkligen en ynnest att få komma till Bio Aspen och få ta del av dessa konserter! En serie som jag önskar ska kunna fortsätta framöver och som förhoppningsvis även väcker nyfikenhet på de musiker de tolkar för vidare lyssning. Bara synd att konserterna är en engångsföreteelse. Jazzklubbarna runt om i landet borde stå på kö för att boka dem!

Roger Bergner