Magmas unika rockmusik fängslade publiken

[Best_Wordpress_Gallery id=”203″]

(Klicka någonstans på bilden ovan för att öppna bildspelet.)

Magma + Mats/Morgan
Fasching, Stockholm, 31 oktober och 1 november 2019.

Att uppleva den franska kultgruppen Magma, som nu firar 50-årsjubilieum med en turné, kan mentalt kännas som att bli förflyttad till en annan värld, eller rent av till planeten Kobaïa, vilket förstärks att man sjunger på det konstruerade språket kobaïan, som låter som en blandning av slaviska språk med lite tyska inslag. Storyn som ligger till grund för Magmas konceptplattor – en story som för övrigt har vissa likheter med ”Aniara”-temat – handlar i korthet om en grupp människor som har lämnat jorden för Kobaïa och den konflikt som följer därpå.

Men musikaliskt är denna musik dock djupt rotad i den europeiska myllan och Christian Vander, gruppens grundare och den enda originalmedlemmen i dagens Magma, har hämtat mycket inspiration från konstmusiken med tonsättare som Orff, Stravinskij och Bartók, vilket genomgående märks i hans kompositioner, inte minst i den komplexa rytmiken och i de vokala prestationerna, som präglar musiken. Musik som i sin tur har hämtat inspiration från folkmusiken.

Vid sin sida har han haft den tidigare frun, sångerskan Stella Vander, som varit medlem sen tidigt 70-tal och som tillsammans med sångaren Hervé Aknin bjöd på makalös och stundvis helt trollbindande sång på kobaïan. Magma har genom åren skiftat medlemmar, men Vander har alltid lyckats knyta några av de absolut främsta elitmusikerna inom genren till sitt band, han är inte helt olik Zappa i det avseendet. Den genomkomponerade musiken kräver mycket av musikerna, men också att de kan improvisera. I nuvarande upplagan ingår förutom de nämnda Rudy Blas på gitarr, Benoit Alziary på vibrafon, Philippe Bussonnett på bas och en till namnet okänd keyboardist.

Det första stycket De Futura – en klassiker från skivan Üdü Wüdü komponerad av den tidigare basisten Jannick Top – gav verkligen prov på detta med ett tungt och enastående basspel av Bussonnett. Programupplägget var det samma båda kvällarna med några mindre variationer och om än något intensivare spel under fredagen. Det serverades en längre svit i två delar bestående av Wurdah Ïtah och Mekanïk Destruktïw Kommandöh, som ingår i trilogin Theusz Hamtaahk från början av 70-talet och som i mitt tycke är Vanders absoluta mästerverk!

Unik rockmusik när den kom och fortfarande mycket fängslande, suggestiv och bitvis oerhört intensiv och medryckande i sin rytmik och närmast hypnotiska sång! I Mekanïk bjöd Vander också på sin speciella skatsång, där jag kunde skönja ett kort citat från Coltrane, hans husgud.

Den hänförda publiken på ett fullsatt och trångt Fasching applåderade fram två extranummer, låten Kobaïa från första skivan med ett grymt gitarrsolo av Rudy Blas och en stämningsfull ballad med sång av Vander. Två oförglömliga kvällar med ett rockband som torde vara ett av de bästa man kan höra just nu!

Den oskiljaktiga och unika duon Mats/Morgan inledde både kvällarna med en halvtimmes musik och bjöd på ett fantastiskt samspel med en till synes obegränsad musikalitet och uppfinningsrikedom, med hälsningar till såväl Magma och Zappa. En bra uppvärmning för öronen! Morgan Ågren medverkar för övrigt på Magmas senaste skiva Zëss.

Text: Roger Bergner
Bild: Martin Ehrling