Magnifik spelning med Orkester Omnitonal på Fasching

Orkester Omnitonal, Fasching 26 mars 2024

Per Texas Johansson cl, bcl, cbcl, Peter Fuglsang reeds, Astrid LeClerq reeds, Linus Lindblom reeds, Fredrik Ljungkvist reeds, Alberto Pinton reeds, Joakim Agnas co, tp, Karl Olandersson tp, Emil Strandberg tp, Mats Agnelid tb, Lisa Bodelius tb, Niclas Rydh tb, Mats Äleklint tb, Rasmus Borg p, Mattias Ståhl vib, Dan Berglund b, Konrad Agnas dr, Johan Siberg cond.

Orkester Omnitonal bildades 2021 med debut på Stockholm Jazz Festival samma år. Upprinnelsen till det hela var en önskan att sätta samman en större ensemble av musiker med olika bakgrund, i jazz, impro och klassisk musik, för att kunna framföra verk, där skriven och improviserad musik sammanförs på ett mer intrikat sätt än vad som är brukligt i ett storband.

Inspiration har hämtats från klassiska kompositörer som Béla Bartók och Igor Stravinsky, som likt flera i sin generation tidigt intresserade sig för jazzen. En musikalisk ömsesidighet som alltid är värd att poängtera i musikhistorien. Kvällen inleddes dock på kvartett, med låten Tunnelseende från skivan Alla mina kompisar bestående av Texas på basklarinett, Ljungkvist på tenorsax samt Berglund och Konrad Agnas. Särskilt framträdande var Berglunds magnifika basspel.

Hela orkestern tog sedan plats för nästa nummer, Ebony Concerto , som Stravinsky skrev för Woody Hermans orkester 1945. Stravinsky fick, som sagt, tidigt ett jazzintresse, redan på 20-talet och skrev denna konsert som han tillägnade Herman. Den uruppfördes i Carnegie Hall 1946 av Hermans orkester under ledning av Walter Hendl. En klassisk skivinspelning av verket från 1965 finns, där Stravinsky själv leder The Columbia Jazz Combo med Benny Goodman som klarinettsolist. Ebony Concerto består av tre satser: allegro moderato, andante, moderato – con moto.

Det är verkligen en ynnest att få höra detta innehållsrika och genreöverskridande, men sällan spelade verk, med Texas som solist och Orkester Omnitonal i en lysande tolkning, som tonsättaren själv säkert hade varit nöjd med. Makalöst!  En om möjligtvis starkare upplevelse än förra gången på Fasching i samband jazzfestivalen 2021.

Då som nu framfördes även de tre andra verken, Per Texas Johanssons Orosmoln, Viktor Skokics Klarinet och Johan Lindströms Livet i tre delar. Samtliga med Texas som solist. Musiken finns också inspelad på skivan: Per Texas Johansson Orkester Omnitonal (Moserobie). Se recension i JAZZ nr. 5, 2023.

Texas Orosmoln som följde efter Ebony Concerto, består av tre delar, där den första har en olycksbådande inledning, atonalt, i en anda av modernistisk konstmusik med subtila skiftningar. I Orosmoln 2 inleder trumpeter, först svagt och trevande för att sedan bli till en förtätning som mynnar ut i ett kontrollerat kaos. Fredrik Ljungkvist spelar ett tenorsaxsolo där det landar i frijazz med spräck. Karl Olandersson tar vid på trumpet och det hela blir mer jazzigt, Texas på kontrabasklarinett och Alberto Pinton på basklarinett, mycket bra! Allt omgärdat av maffiga stämmor. Så fortsätter det även i Orosmoln 3 i gränslandet mellan improviserat och noterat, där Emil Strandberg får soloutrymme. Stilelementen känns igen men Texas har skapat något eget med detta verk. Som helhet mycket bra!

Efter paus fick vi höra Skokics Klarinet som inleddes med en marsch. Även i denna är det konstmusikaliska med modernistiska stilelement framträdande. Strukturerat och genomkomponerat med välbalanserade stämmor och med öppningar för improvisation, som i Mats Äleklints pregnanta trombonsolo. Ett verk som imponerar i form och idé.

I Lindströms Livet i tre delar upplever jag en lösare och mer fragmentarisk struktur. Texas inleder på basklarinett. Här kanske inte det konstmusikaliska är så tydligt. Efter en musikalisk resa landar det i något som liknar en sorgmarsch, vackert!

Sammantaget kan man konstatera att det, tack vare styckenas uppbyggnad och de individuella kompositörernas skaparförmåga, inte blir en storbandsmusik som fastnar i klichéer. Uppmärksamheten finns där hela tiden och man är som lyssnare med i det som händer.  Framhållas bör även dirigenten Johan Sibergs oumbärliga och kreativa roll i det hela.

Om Stravinsky är en ursprunglig inspiration för musiken, så kommer man osökt att tänka på Frank Zappa när man hör dessa verk, som också arbetade i gränslandet mellan jazz och modernistisk konstmusik med utrymme för improvisation. Särskilt vid tiden för The Grand Wazoo. Tänk om Zappa hade fått skriva för Orkester Omnitonal!?

Som extranummer fick vi Tjuven från skivan De långa rulltrapporna i Flemingsberg med en feature för den danska klarinettisten Peter Fuglsang, mycket bra, med Texas på kontrabasklarinett samt Mattias Ståhl och Konrad Agnas.

Ett välfyllt Fasching, där också många i publiken var musiker, vilket tyder på att detta var en kväll utöver de vanliga med en av landets mest spännande orkestrar!