Mångfacetterat och spirituellt med Vilhelm Bromander Unfolding Orchestra på Fasching, Stockholm Jazz Festival

Text: Roger Bergner Foto: Lars Jönsson

Vilhelm Bromander Unfolding Orchestra, Stockholm Jazz Festival, Fasching, 16 oktober 2023

Emil Strandberg tp, Mats Äleklint tb, Christer Bothén bcl, Martin Küchen as, Elin Forkelid ts, Alberto Pinton bs, Katt Hernandez vi, Alex Zethson p, Mattias Ståhl vib, mar, Vilhelm Bromander b, Dennis Egberth dr, Anton Jonsson dr, Marianne Svašek voc, tanpura.

Den mångsidiga basisten och kompositören Vilhelm Bromanders Unfolding Orchestra, som nyligen har släppt en skiva In this forever unfolding moment (Thanatosis) och som redan har uppmärksammats stort i den internationella musikpressen, framträdde på festivalen på ett välfyllt Fasching med en releasekonsert för plattan.

Det här är i mitt tycke en av de bästa och mest intressanta större grupper som vi för närvarande har i landet! Men så ingår också de främsta musikerna, vilka det för Bromander måste vara fantastiskt att få arbeta med. Det är hans kompositioner, men resultatet är summan av dessa musiker, som flera är framstående solister. Det kollektiva i ”soundet” måste här särskilt framhållas. Utifrån kommer den i Holland verksamma dhrupadsångaren Marianne Svašek. Hennes suggestiva sång och spel på tanpura, i denna nordindiska tradition, inledde konserten i In this forever unfolding moment, som möttes upp av Katt Hernandez fiol och Emil Strandbergs trumpet i detta vackra stycke, där snart hela den mäktiga ensemblen hängde på. Först ut som solist var Martin Küchen med sin expressiva altsaxofon som följdes av Strandberg. Åter ensemblen i en positiv kakafoni och mycket samspelta. Avslutningsvis kommer Svašek tillbaka och det hela landar i ett lugn. I Låt våra tårar bli våra vapen inleder Bromander på bas. Ensemblen tar vid i ett fint tema som rymmer en Ornette-hälsning. Elin Forkelids tenorsolo, uttrycksfullt, personligt och mycket bra. Blommor och bröd inleds med ett fint spel mellan Alex Zethsons piano och Hernandez fiol, finkänsligt med dissonanser. Stycket har emotionellt karaktären av en psalm och jag tänker att det här inte är svårtillgängligt, men samtidigt en sofistikerad musik. Här hörs också Christer Bothén på basklarinett.

 

De tre låtarna före paus är alla med på den nämnda skivan. Efter fortsätter man med Speldosa, ett krängande stycke fyllt av humor och vad jag förstår anspelar på föräldrarollen. Alberto Pinton ger ett mustigt solo på barytonsaxen som varvas med ensemblen. Efter en äventyrlig utflykt kommer temat tillbaka. Internationalromantik, vilken fyndig titel!, särskilt i dessa tider, rymmer också humor och ironi Här blandas antydningar till både folk- och klassisk musik. Küchen hörs på sordinerad altsax mot ett tema som låter som folkmusik. Fint spel av Hernandez som avlöses av Mats Äleklints formidabelt lysande trombonsolo, som för mig blev kvällens solist om jag nu ska lyfta fram bara en. Mycket bra! Flowers for Pharoah är Bromanders hyllning till den nyligen bortgångna tenorsaxofonisten Pharoah Sanders. Bothén inleder med ett solo, jazzigt och svängigt. Mattias Ståhl har nu tagit plats vid marimban och spelar efter ett inpass av ensemblen ett mycket bra solo. Vilket sväng och man får lust att dansa. Äleklint återkommer och slår oss ännu en gång med häpnad och musiken når klimax. En högst fredlig duell mellan trumslagarna Dennis Egberth och Anton Jonsson, som tar oss ner på jorden igen.

I den spirituella stämning som musiken försatt mig i tycker jag mig även höra en hyllning till Bernt Rosengren när ensemblen spelar temat igen.

Som avslutade nummer får vi höra Jorden vi ärvde och den ska oss ärvas, där Zethson inleder med piano som närmar sig det klassiska. Fint med Bromanders bas och Bothéns basklarinett.

Ett vackert stämningsfullt, något sorgmodigt tema men som vänds till det hopp som vi nu alla behöver…

 

 

Annonser
Annonser
array(8) { [0]=> int(55813) [1]=> int(55316) [2]=> int(51323) [3]=> int(55369) [4]=> int(55403) [5]=> int(50803) [6]=> int(56015) [7]=> int(54566) }