Mindfullnessjazz på Eric Ericssonhallen

Vakna med våren, Eric Ericssonhallen, Stockholm, 12 maj 2024

Anna-Gréta Sigur∂ardóttir, piano, Linnea Jonsson, trumpet, Suranjana Ghosh, tablas

Förvånansvärt få jazzmusiker laborerar med konsertformen. Men det är precis vad Anna-Gréta Sigur∂ardóttir, Linnea Jonsson och Suranjana Ghosh gör när de bjuder in till konsert under rubriken Vakna med våren.

Så istället för att trängas på en jazzklubb en sen kväll (vilket förstås kan ha sina poänger) kommer vi med yogamattor och liggunderlag till den mäktiga Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Klockan är elva på förmiddagen och de tre musikerna har ställt sina instrument (piano, trumpet, tablas) under den mäktiga kupolen i den avkristnade kyrkan medan vi i publiken tagit plats runt om. Avsikten är, som jag uppfattar det, att nu när våren kommit låta musiken stilla sinnet och skapa ett inre lugn.

Konserten är uppdelad i två set, med en kort paus då det – förstås! – serveras örtte. Den första delen är en sammanhängande improvisation, lite som en raga. Inspelat vindbrus och eteriskt gnidande på ett glas sätter stämningen. Men istället för generisk new age-musik blir det improviserad jazz. Långsamt och försiktigt växlar musikerna mellan det stillastående och det rörliga. Hela tiden med det kollektiva uttrycket i fokus.

Anna-Gréta Sigur∂ardóttirs födande spel på flygel skapar en grund för Linnea Jonssons finkänsligt spelade trumpet och Suranjana Ghoshs mjukt smattrande tablas. Det är en något udda men väl fungerande intrumentkombination.

Det händer inte så mycket men det är inte heller meningen. Som omväxling är det rätt skönt med en musik som inte är på väg någonstans och som kanske inte ens vill något särskilt. Mer än att erbjuda en slags viloplats. Det är inte det sämsta.

Jag kan inte påstå att jag lyckas försvinna in i musiken helt och fullt. Inte heller nå fram till någon riktig sinnesfrid. Men det är behagligt och jag somnar inte. Det räcker bra för mig.

Efter paus framförs kompositioner sv Anna-Gréta Sigur∂ardóttir och Linnea Jonsson. Musiken får därmed tydligare konturer men behåller sitt mindfullness-inriktade anslag. Särskilt fint blir det när Anna-Gréta Sigur∂ardóttir sjunger sin egen Nightjar in The Northern Sky. Det finns en känslighet i hennes röst som berör.

Dan Backman